Modern Swedish Grammar

Front Cover
P. A. Norstedt, 1923 - Swedish language - 204 pages
 

Selected pages

Contents

Other editions - View all

Common terms and phrases

Popular passages

Page 208 - Duva kunde anses klok och tagas med i fält. Han lät dem prata, stod helt lugn och redde saken så: "Om jag ej får med andra gå, får jag väl ensam gå.
Page 213 - Där stod han axelbred och styv, helt lugn på gammalt vis, beredd att lära vem som helst sin bästa exercis. Det dröjde heller länge ej, förr'n han den visa fick, ty bron sågs fylld med fiender i samma ögonblick. De rände på, man efter man, men åt envar, som kom, gavs höger-om och vänster-om, så att han damp tvärt om.
Page 182 - Karl, den unga hjälte, Han stod i rök och damm. Han drog sitt svärd från bälte Och bröt i striden fram. " Hur svenska stålet biter Kom låt oss pröva på. Ur vägen, moskoviter, Friskt mod, I gossar blå.
Page 83 - ... and I bring you a cake and a little pot of butter as a present from my mother." The worthy grandmother was in bed, not being very well, and cried out to him: "Pull out the peg and the latch will fall." The Wolf drew out the peg and the door flew open. Then he sprang upon the poor old lady and ate her up in less than no time, for he had been more than three days without food. After that he shut the door, lay down in the grandmother's bed, and waited for Little Red Riding Hood. Presently she came...
Page 209 - På återtåg var Sandels stadd, och ryssen trängde på; man drog sig undan steg för steg längs stranden av en å. Ett stycke fram på härens väg gick över ån en spång, där stod en liten förpost nu, knappt tjugu man en gång. Som den var sänd i ändamål att bota vägen blott, låg den i ro, se'n det var gjort, långt skild från hugg och skott, tog för sig i en bondgård där allt, vad den kunde få, och lät Sven Duva passa upp, tyfchan var med också.
Page 195 - Och orden de komma så tunga, Det är så mörkt långt, långt bort i skogen. Ack, vore jag väl hos min gamle far! Jag björnen hör brumma och sjunga; Och björnen, han är den starkaste karl Och skonar hvarken gamla eller unga. Det är så mörkt långt, långt bort i skogen. Och skuggan faller så tjock, så tjock, Som en fäll öfver ensamma leden, Det tassar, det braskar öfver sten och stock, Och trollena träda på heden.
Page 146 - I cannot account for it. I patted myself all over my front, from what I call my waist up to my head, and I went a bit round each side, and a little way up the back. But I could not feel or hear anything. I tried to look at my tongue. I stuck it out as far as ever it would go, and I shut one eye, and tried to examine it with the other. I could only see the tip, and the only thing that I could gain from that was to feel more certain than before that I had scarlet fever. I had walked into that reading-room...
Page 91 - One day in particular, when he knew for certain that he was to take the air, along the riverside, with his daughter, the most beautiful princess in the world, he said to his master: "If you will follow my advice, your fortune is made ; you have nothing else to do but go and wash yourself in the river, in that part I shall show you, and leave the rest to me.
Page 195 - Välkommen, välkommen, kär sonen min!» — »Ack, jag har sett trollen och väl mer! Det är så mörkt långt, långt bort i skogen.
Page 215 - Vårt land. Vårt land, vårt land, vårt fosterland, ljud högt, o dyra ord! Ej lyfts en höjd mot himlens rand, ej sänks en dal, ej sköljs en strand, mer älskad än vår bygd i nord, än våra fäders jord.

Bibliographic information