Samlade arbeten, Volume 1A. Bonnier, 1889 |
Common terms and phrases
aborrar afton Albano ansigte armar barn baronen behöfver betjenten Bilder ur verkligheten blef blick blifvit blott Bo Jonson Brunnsvikens Clara Danviks dårhus derefter derför Derpå dervid dotter drängarne dörren Ekeberg Evelina Figge flicka fortfor frågade Fröken Mimi följde genast gevaldigern gick godt golfvet grefven gång gården Hagaparken hand herr Höglund herrn herrskapet hjerta hufvud hufvudet husbonde hvarandra hvarefter hvarför hvarje hvarken hvars hvilka hvilket hyrkusk hålla hästar hörde Ifvarson informatorn jernkrämare Kalle Utter Kräftriket kusken köra Lars Blom lefvande lemnade Lidingöbro lifvet likväl lilla Lilla Trädgårdsgatan lycka långt madam Holm majoren mamsell menniska midt Nils Ersson nådig pepparkakor plommon polismästaren pufferten punsch qvar qvinna ropade Ropsten Rosalie sade Sandström sjelf sköna slutligen snart Spanska svarten spiltan spökhuset stackars Stallmästargården stund svarade såg Söderpalm trefliga tvenne tyckte Uggleviken vackra vagnen verlden voro Wigren yttrade äfven Ändtligen öfrigt öfver öfversten öfverstinnan ögon
Popular passages
Page 238 - blir inte två dagar på gården,» mumlade inspektören efter honom, »och kommer han härifrån med ryggbastet helt, så vill jag vara en åsna.» Blom fann »nådig majoren» sittande ensam på kontoret framför sin pulpet. Det var en lång, mager och medelålders man med stel hållning och lika stela anletsdrag.
Page 236 - haka. Han såg ut, med ett ord, som »drag för tusan!» ett expressivt uttryck om personer med beslutsamhet och kraft. Lars Blom var ogift, men hade tvenne minderåriga syskon att dra försorg om, en syster, som han höll i pension, och en bror, som han höll i Clara skola. Vid
Page 125 - som säkerligen smakat mig mindre bra, om det ej kostat sex skilling. Jag grinade likväl, ty kolsyran stack mig i näsan. Men jag såg andra dricka och grina ännu värre; förmodligen voro deras vattensoppor svårare än min. Jag såg Wallin skaka på hufvudet, under det han tömde sitt glas.
Page 241 - ut och in på er i dag.» Under det Lars Blom höll detta tal, drog sig majoren småningom mot dörren, alltid med ögonen på den fördömda pufferten, som myste mot honom; men väl kommen ut ur materialboden, slog han blixtsnabbt dörren till, fästande det stora hänglåset för och läsande till, så att Lars Blom, innan han visste ordet
Page 198 - men, icke finnande en sådan, sprang han upp ur sängen, slog upp fönstret åt gården och ropade med sin vanliga stentorsstämma: »Vatten! Friskt vatten!» Nu ville olyckan, att den femtonåriga fröken och hennes fem år äldre guvernant eller sällskapsdam tagit plats på gungbrädet framför gårdens vackra gräsplan, njutande
Page 195 - fåfänga än för att glädja sin hulde fader tunnbindaren, och ofta måste han, när gubben gick ut för att promenera eller hade främmande hos sig, spänna på sig studentvärjan och presentera sig i full uniform. För att roa sin far och dennes gäster, allesammans hederliga tunnbindare och
Page 196 - uttalat det sista ordet, förrän en örfil kastade honom först från trappan till skjutshästen och sedan en annan dito från hästen till kärran, och innan han hunnit sansa sig efter detta obehagliga, ehuru snabba kommunikationsmedel, kände han på sin rygg en tung kappsäck, en hattask, en
Page 171 - Förbannelserna och ansträngningarna för att få upp luckan förnyades oupphörligen, men lika fruktlöst. »Nils, din mor ligger sjuk och döende hos mig, sade jag. »Är mor i stan och är hon sjuk?» mumlade Nils: •-stackars mor!» »Vill du att hon skall dö med kännedom
Page 9 - vi länge och väl sprakade. Några gånger besökte han författaren och var särdeles välkommen, ty han hade mycket erfarit under de fyra år han varit hyrkuskbokhållare. Det är dessa berättelser som nu skola meddelas. Alla äro kanske icke
Page 9 - med dem . . . och så tänker jag nu mer på de stackars hästarna än jag gjorde på den tiden.» »Och får du ha dina snärtar i behåll?» »Aldrig,» svarade Höglund; »när har en ny uppfinning någonsin gagnat sin uppfinnare?