Försök till en nomenklatur för nordiska fornlemningar (Google eBook)

Front Cover
Tryckt hos C. Delén, 1815 - Scandinavia - 203 pages
0 Reviews
  

What people are saying - Write a review

We haven't found any reviews in the usual places.

Contents


Popular passages

Page 103 - Vanligen finner man af ven flera lock än kärl utan att någotdera passar. Man har gissat, att kärlen nyttjats såsom Lacrymatoirer, hvilket vore helt anständigt för det tårmilda kön, äfven som den hvassa ändan vore beqväm för de hulda gråterskor, då de på vänners grafplatser skulle i jorden nedtrycka detta saknadens offer. Man kunde likaledes förmoda, att de deruti haft någon balsam eller smörjelse, antingen till egen toilette, om ej till de aflidnas skötsel, eller till det kända...
Page 103 - ... Tullinge, på många orter i Danmark och i stor mängd i England, der de anses för Celtiska och kallas Celtes.* Uttalandet riktar sig givetvis mot Hallenbergs samothrakiska teori, och argumenteringen påminner om Millins och Nyerups (se föreg. kap.). »Märkligt är», heter det vidare i Nomenklaturen, »att de vanligen finnas jemte fruntimmers tillhörigheter, såsom askar, spiralringar, pincetter, knifvar och dessa toppiga hårprydnader, som hafva blifvit ansedda för, hvad några torde hafva...
Page 103 - Afgudarnas öfverstrykande, då i alla fall det vackra kön alltid varit benäget för smörjelse» — utgjutelser som med tanke på Sjöborgs kända galanta läggning ha en viss pikant anstrykning. Slutligen kommer, litet i skymundan, den teori som har mest modern prägel: »Man har äfven trott, att de, insatte i skaft, tjent till något slags stridsyxor. På det sätt kunde de beqvämare användas till huggjern, eller såsom käppknappar derjemte tjena till handspadar, för att upptaga rötter...
Page 103 - A. a., s. 43 ff., 141 f. icke tillhöra något aflägse folks Religionsbruk eller seder», fortsätter Sjöborg, »och således genom någon enskilt särdeles händelse hitkommit; ty de finnas hos oss i mängd. De hafva utom på flere orter i Sverige, funnits i Skåne, i Halland, i Småland, i Södermanland vid Tullinge, på många orter i Danmark och i stor mängd i England, der de anses för Celtiska och kallas Celtes.
Page 110 - finner nu mycken trovärdighet» i Suhms förslag, att monumentet härrörde från Ragnar Lodbroks strid i Skåne »vid år 75o» M . Någon »närvarande Dansk eller Tysk tidens Artist», heter det, »som rest och fått ett slags begrepp om Romerska triumftåg, kan då här med dessa figurer velat visa sin konst . . . Man skall förgäfves söka skäl att hänföra detta monument till en högre ålder.
Page 152 - Holmverja Saga omtalar en viss man Thorstein, som gick in uti ett Tempel och tillbad en der upprest sten, från hvilken man äfven trodde sig höra ett Gudasvar och en spådom på vers. Jemför Keysler s. ,22: pch. s. 13 etc. uppräknas flera Kyrkomötens beslut, hvilka förbjuda en sådan stenars dyrkan» Då desse stenar äro Götiska Monumenter, finner 'man dem stundom ännu bibehållne 5:ne tillsamman.
Page 67 - Krona och spira af guld samt 2:ne års skatt, har någon gång satt pennings gräfvare i rörelse, i synnerhet hände vid år 1782, då General Hederstjerna var Landshöfding, att en Rådman från Skenninge i sådan afsigt höll på med högens fruktlösa förstörande, men måste efter flera ledsamheter och betydliga kostnader rättvisligen återställa allt i sitt fardna skick.
Page 44 - M I stället tillämpar Sjöborg nu, härvid närmast följande Suhm, ett historiskt tvåperiodssystem: i) joternas för-odinska tid — »ett folkslag (förmodligen de gamla Joter, sedermera för jättar och troll ansedda), hvilket tyckes hafva kommit ifrån Tyskland . . . flera sekler före den Sigtunske Odens» — samt 2) göternas herradöme, som är odinianernas tid.
Page 78 - Slätt, som legat nederst vid hafvet på öens sydöstra kant, der man ännu ser platsen: Hammar Slott, hvarefter man äfven ser platsen på öens östra kant. Nära Kalshöga Slott i norr bar varit en stensättning i paralleJogram-formj som kallats Frit Grimilds graj\ Danska kämpevisor, D.
Page 50 - ... märkvärdiga Runamo i Bleking», skriver han sålunda (s. 16) — ett vida mer kritiskt omdöme än han tidigare haft vare sig i Inledningen 1797 eller i det brev, som Nyerup citerat i »Översyn». Men längre fram i Nomenklaturen (s. 48 f.) är han åter osäker: om Runamo har verklig runskrift eller det »varit ett naturens verk, lär nu ej med säkerhet kunna afgöras, då man ej kan beräkna hvad förändringar stenmassan på dessa ii sekler sedan Haralds tid kunnat undergå».

Bibliographic information