Nordiska fornkväden öfversatta af Axel Åkerblom: I. De femton första sångerna af Wiséns Carmina norroena (Google eBook)

Front Cover
Theodor Wisén
Malmström, 1899 - Old Norse poetry - 56 pages
0 Reviews
  

What people are saying - Write a review

We haven't found any reviews in the usual places.

Popular passages

Page 37 - Det ämnet för sång, med sånger löfprydt, ur ordens gård ut jag bär. 6. Men svår var att lida den lucka, böljan bröt i min faders frändehägnad. Min sons rum, som svallet gjort tomt, jag ofylldt vet och öppet stå.
Page 39 - ... att lasta rum. 20. Än jag minns, när mänskors vän höjde till gudars hemvist opp ättens träd, uppväxt ur mig, min hustrus ädla ättegren. 21. Jag vänskap ägde med uddars drott, trygg iag var i tro på honom, tills sin vänskap vagnhärskaren, segergifvarn, svek mot mig.
Page 36 - Odens rof, att lätt det skall hämtas ur hugens gömsle. 2. Sorgens börda bringar detta: ur tankens hem ej tvingas lätt det fägnefynd, Friggs fränder en gång bringat från jättars boningar fram, 3.
Page 37 - Ej fröjdefull man frändeliks lemmar från gården till grafven bär. 5. Min faders fall först likväl, min moders slut jag säga vill. Det ämnet för sång, med sånger löfprydt, ur ordens gård ut jag bär.
Page 38 - Alltid följde han fadrens bud, äfven' om alle annat sade; han mig höll i hemmet uppe, . min kraft ständigt stödde han mest. 13. Att broderlös i lifvet jag är, uti mitt sinne ej sällan kommer.
Page 37 - Men icke det syns som ägde jag makt att fullfölja saken mot sonens bane, och så för allas ögon står, att utan hjälp är åldrig man. 10. Mig har...
Page 38 - Ej mer jag gläds af mänskors sällskap, äfven om frid af alla hålles. Till luftig boning sig lyfte min son, min hustrus gosse, till gångne fränder.

Bibliographic information