Eddastudier: Brages samtal om skaldskapets uppkomst m.m |
Wat mensen zeggen - Een review schrijven
We hebben geen reviews gevonden op de gebruikelijke plaatsen.
Overige edities - Alles bekijken
Veelvoorkomende woorden en zinsdelen
Amlet antaga Balder Balders benämning berättelse betecknar betydelse bild blifvit blott Brages broder bär började dagen deraf diktad dotter dvergarne död Eddan Egil elden erinra fader Fenja och Menja finnes Frode fråga Fröja fått föda följande förra gamla gick gifva grund gång går hafva hafvet Hels heter historiska Hother huru hustru hvad hvilka hvilken hvilket händer häst Höd höga Idun inskriften jorden jätten kallas konung kristendomen land lemna ligen lika Loke långt låter längre läsa moder månen män märkliga namn namnet Nanna naturen nemligen Nidud norden nordiska Oden ordet rike ring runor rätt sade saga sagan satt Saxo senare sjelf skalden skola Sköld sköna slutligen solen stenen strid Suttung svarade syftar synes sång säger södern söka söner taga Thjasse Thor torde tyckes tydligt uttryck Vale vanerna vardt verk veta vigt vise voro våra Völund åter äfven öfver
Populaire passages
Pagina 138 - Och virka guldet det röda, Så sorgelig vill jag lefva min tid, Som turturdufvan månd' göra.» 140. »Hon hvilar aldrig på grönan gren, Hennes ben är' aldrig så trötta, Hon dricker aldrig det vatten rent, Men rörer det först med fötter.
Pagina 136 - Vid henne skolen J mig viga, Herr Axel är henne af hjertat näst, Hon skall honom öfvergifva. En stämning de utskrefvo fort; Allt till tinget skulle komma, Den ädle Herre och Jungfru så god , Och stämningen icke försumma.
Pagina 121 - Amalen kriegsruhm hervorgehoben hat, fügt er ausdrücklich hinzu, dafs sie auch die thaten ihrer vorfahren gern im lied vernahmen: ante quos etiam cantu majorum facta modulationibus citharisque*) canebant, Ethespamarae, Hanalae, Fridigerni, Vidiculae et aliorum, quorum in hac gente magna opinio est, quales vix heroas fuisse miranda jactat antiquitas.
Pagina 136 - Hören I, skön jungfru fin, Och viljen I vara min kära, Så tager jag eder till drottning min, Och kronan skolen I bära.
Pagina 138 - Väl hafver jag haft Walborg kär, "Hon var min högsta tröst; "Jag henne dock aldrig var så när , "Att jag henne en gång har kysst. På mässebok lade den Jungfru sin hand, Och så sin ed aflade; "Min ögon vor' aldrig så dristig försann, "Jag torde Herr Axel åskåda.
Pagina 16 - ... par? Evigt kan ej bli det gamla, ej kan vanans nötta lexa evigt repas upp igen. *Hvad förmultnadt är, skall ramla, och det friska, nya växa upp utur förstörelsen.
Pagina 137 - I bryten vår vänskap och vilja.» 97. Af jungfruns finger man gullringen tog, Gullarmband af hennes hand, Sin gåfva igen fick den riddare god, Upplöst var kärlighetsband. 98. Han kastade guldet på altaret då, Gaf det sankt Olof till ära, Svor alla de dagar han lefva må, Han Valborgs vän ville vara. 99. Vred blef då Hakon, konungens son, Allt under det silke röd: »Efter du henne ej glömma kan, Då är hon visst icke mö.
Pagina 139 - Hör du, Axel Tordsson kär, Du hämna till fyllest min död, Så får du landet och riket här Och begges vår fästemö.» 170. »Till fyllest skall jag hämna din död, Att det skall spörjas till by, Jag skonar mig ej för slag eller stöt, Och aldrig skall jag fly.
Pagina 59 - Man har trott och man har sagt, att kristendomen icke var känd i norden före Ansgarius. I detta tänker jag mycket olika och dristar påstå, att kristendomen här var bekant och att kristne här funnos mer än fyra hundra år tidigare. Härom handla också flere af de yppersta hjeltesagorna.