"Gamla visor": en versbok

Front Cover
Fahlcrantz, 1900 - Swedish poetry - 237 pages
 

What people are saying - Write a review

We haven't found any reviews in the usual places.

Common terms and phrases

Popular passages

Page 151 - Inte så länge dröjde det, förrän det visade sig hvem det var, som hade den största makten öfver Gellerstedt, hvem som bodde djupast inne i hjärtat hos honom. Det finns en liten dikt i »Gamla visor», som heter »Blott du!», och den lyder så här: Om bris i sommarkvällar det gällt, och lustseglats, jag ett par muntra sällar i båten bjudit plats. Nu saken så sig ställer, att allt jag måste våga. När lif och död det gäller, blott du blir satt i fråga. Det var sagdt till hans hustru,...
Page 97 - Lärkor. jpaLnonym du sökt att vara, Men det hjälpte föga bara: Icke har du narrat mig! Detta sus af vingar Genom sång, som klingar, Måste komma just från dig, från dig! Högt, högt öfver hult och byar, Uppe där bland sol och skyar Dölj du fritt din rikedom! — Att du är vår lärka Grant ändå vi märka: Se, all nejden springer ju i blom!
Page 28 - I förtid böjd af slit och släp, Till jordens små han hörde. Men att ge tappt, det var han sen: Han sjöng — och muntra toner! Hans ök bar högt en stor syren, Hans mössa två pioner. For ej den mannen i triumf, Ej var det hans det felet. Och visst är, att han satt med trumf Och att han kunde spelet.
Page 137 - Strandbilder. 1. jkl? må jollrande vågor hamna Här ini min vackra vik Med småplock från lustseglatser, En sak ej den andra lik. Och stundom i vassen löper En vickande barkbåt in: Jag vaggar mig in i tanken, Att fjärd ej finns spak som min. Man glömmer...
Page 139 - Bad' pilar och sälg och al; I vassen stå strån i klungor, Men komma sig ej i tal. Jag gör som de andra, tiger, Och lyss efter vet ej hvad; Jag anar ett hvin af vingslag Från änder, en snörrät rad.
Page 75 - Ock på grafvar pläga sola Sig på nytt konvalj och ros; Lärkor, när vi vårteg ploga, Skola gång på gång Med sin sång Hylla vännens skugga i Karlskoga.
Page 74 - Stämning af en saknad stor! Som en stilla kvidan lät det, När den sista sylvian for ... Där jag gick och lyddes noga, Tyckte jag det löd: Han är död, Gamle fågelvännen i Karlskoga.
Page 138 - Ett roder, som vräkt i land. 137 rL&Je te sig som sammet bergen, så mörkt och så fint ändå, Mot aftonens gyllne himmel Med rosiga strimmor på. En kåre, den sista, somnar På blänkande viken af; Ett följe af stora måsar Drar tigande rnot sitt haf.
Page 33 - Hur du läser, Hur du stafvar: Täta bud från Glömda grafvar! Och du sjunker In i drömmar Om hur Tiden Tär och strömmar Tunnsådd glädje, Kval med råge.
Page 7 - Fond och förgrund. förgrunden bråte af alla slag — Det skrämmer ej mig, det ej ratar jag; Men borterst i taflan skall skymta fram Af okända höjder en ljusblå kam.

Bibliographic information