Karl Johan och Svenskarne: romantisk skildring, Volumes 1-2Bonnier, 1881 |
Contents
| 261 | |
| 265 | |
| 14 | |
| 27 | |
| 46 | |
| 73 | |
| 78 | |
| 93 | |
| 119 | |
| 127 | |
| 139 | |
| 168 | |
| 189 | |
| 196 | |
| 199 | |
| 215 | |
| 223 | |
| 242 | |
| 122 | |
| 135 | |
| 140 | |
| 152 | |
| 172 | |
| 205 | |
| 211 | |
| 218 | |
| 239 | |
Common terms and phrases
afseende afsigt allernådigste herre allmänna Anckarsvärd baron Nordin begge behöfva Benedicks bevakande brodern blef blick blifva blifvit blott bref bröder Cederström Ceremonimästaren Cronhjelm Czapcky Dehn deraf derefter derför derom drottningen Edelcreutz edra Ehrenborg embetsmän Engeström enskilda ers maj:t excellensen Forelius fråga förmak Gardie genast general gifva grefve Brahe grefve Wetterstedt grefvinnan Gridaine Gustaf Gyldenpalm gång hafva heliga stolens helsa herr grefve Historiskt hjerta hofvet hufvud hufvudstaden huru hvarandra hvarje hvarken hvars hvilka hvilket hålla höga högsta kammarjunkaren Karl Johan Karl XIII Karl XIV Johan knapt konungen kronprinsen kungliga la Gardie Ladugårdsgärdet Lagerbjelke landshöfding lemnade liga likväl logens långt låta monarken ning nåd nådigste herre obelisken ordförandemästaren person pligt regeringen riddarhuset riksdaler riksdaler banko riksrätten rätt S:t Johannis Schwerin sjelf Spinoletta stälde ställe Suchtelen svarade tillfälle tillika tjenst tvänne underdåniga uppträdet utbrast verlden vore voro våra Wetterstedt Wirsén yttrade äfven öfriga öfver ögon
Popular passages
Page 262 - Då svor, hvarthelst du styrde färden, Hvart hjerta dig sin hyllnings-ed. Och Södern tjusades och lade Sin blomsterduk uppå din stig. Af allt det sköna, som han hade, Det skönsta dock det gaf han dig. När Maj har löfvat våra lindar, Och vakteln slår på lummig strand, Då kommer hon med vårens vindar, Med svanorna, till Sagans land...
Page 203 - Konungen skall alltid vara af den rena evangeliska läran, sådan som den uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen samt Upsala mötes beslut af år 1593 antagen och förklarad är.
Page 265 - Samlingar utgifna för de skånska landskapens historiska och arkeologiska förening af Martin Weibull, III, 1875.
Page 162 - Altarena. 351 ur mycken andakt i landet röjs! Hur religiösa bli våra bygder! Din panna, Laura, till altar höjs åt sanningen och de ädla dygder. Fritänkarn sjelf faller, häpen ner och tror på gudomen och tillber. Låt vilden dyrka, så godt han kan, den sol, som flammar ifrån det höga; jag dyrkar solen jag, liksom han, men dyrkar henne uti ditt öga. Det känslans, godhetens altar är, och lågan evig, som Vestas, der. Du vet: af sorgen är lifvet tryckt, men se, till tröst har en gud...
Page 138 - Nous faisons des vœux pour que cet événement produise de nouveaux avantages et une prospérité parfaite et durable à VM et à ses sujets. En les félicitant tous les deux , nous sommes persuadés que l'espoir que VM nourrit de l'accroissement de la prospérité du peuple des...
Page 213 - Detta har jag förestält mig och går händelserna utan fruktan till mötes; ty mina afsigter äro rena. Ingen har jag att beskydda, än mindre någon att förfölja. Sjelf behöfver jag hvarken utmärkningar eller förmåner.
Page 13 - N. är ett eldsprutande berg, när det gäller att straffa synden, men underlåter ej att gjuta balsam i förkrossade hjertan. Han ljungar från Sinai, men lockar och hugavalar med deltagande känsla från Golgatba. I, botten redelig, döljer icke engång sina brister, oegennyttig; har allilelea icke gått tillbaka, men är af få rätt känd.
Page 160 - Ännu kämpar sydvestra tornet mot förödelsen. Från dess tinnar gjutes Armidas eldregn öfver nejden: röda drakar susa i alla riktningar genom luften: elementerna brottas: massor af vatten, slungade i massor af eld, åstadkomma åskors dån och uppjaga svarta molnstoder, som mellanåt dölja föremålen tor åskådarnes blickar.
Page 164 - Skåda röda Näsan på herr prosten ; Strupens möda Spunnit turkiskt garn. Tror du skalken, Stinn af feta osten, Lemnar kalken Åt sitt skriftebarn? Nej, ur lång- långhalsiga buteljer Tar han mång*, mång* Na1tvardsklunk om da*n, Suckar: »Herre Gud!
Page 28 - Wallin träffande skildrat honom med dessa ord : "verksam utan prål, vis utan list, ordningsälskande utan småsinne, sjelfständig utan trots, var och blef han en folkets man och sin konungs vän; han förstod ej att åtskilja det oskiljaktiga. Folkgunst sökte han ej, nåd behöfde han ej; bifallet från tronen, eller bifallet från hyddorna var honom kärt endast som det yttre inseglet på hans samvetes vittnesbörd.