SAMLADE DIKTER

Front Cover
 

What people are saying - Write a review

We haven't found any reviews in the usual places.

Selected pages

Contents


Other editions - View all

Common terms and phrases

Popular passages

Page 415 - Kärleken och Smärtan, Barn af samma hus, Föra trogna hjertan Hem till samma ljus. Der, försont med pligten, Under Lifvets trä Står den fagra Dikten, Vid sin Faders knä. "Kommer du?
Page 410 - Ar denna längtan, som ej här sig genomser, Och derför skulle qväljas blott, om Tidens hand Ej grepe sökarn innan fullt han tröttnat än, Och förde honom till hans rätta spegelbild. Om nu först Anden, som inom hans innersta Satt gömd, står opp och kastar sin förklädning af...
Page 411 - Det rymmer från dig, äfven ur din slutna famn: Men af sin tro får Kärleken den gudakraft, Att han eröfrar åter hvad han älskat har, Och äger det i mera sann umgängelse, Än då en härmning af gestalt, en töckenhamn Sig lade tungt kring den begråtne Älsklingen. Som skugga blott, som färgad dunst, det Högsta här Med dina sinnens njutningslust befryudar sig: 411 Höj derför upp ditt öga till den Sierska, Som är din moder, ömma Längtan!
Page 411 - Så kort får njuta och så länge saktia dem. Igenom all naturen går en vällustgråt, En smäktnings-suck , en djup hänrycknings-klagosång, Och Kärlekens gudinna ser, från år till år, Adonis mördad falla; med hvar vår ändock Igen ur hennes minnedröm framstiger han, Likt förr solsmyckad, himlaskön och älskogsvarm. Ja! flyktig gäst, i stoftet, är det Eviga; Det rymmer från dig, äfven ur din slutna famn: Men af sin tro får Kärleken den gudakraft, Att han eröfrar åter hvad han...
Page 421 - Sie hören nicht die folgenden Gesänge, Die Seelen, denen ich die ersten sang; Zerstoben ist das freundliche Gedränge, Verklungen ach ! der erste Widerklang.
Page 414 - Der kommer hon — Förbyt, o rymd, ditt skick! Du natt, Blif dubbelt svart, att ljuset på din dunkla grund Med dubbel klarhet skildrar mig för dottrens syn!
Page 394 - Ej med lärkans drill jag dig väcka vill; i hvar topp, som i min, är nu sången stum ! Skall jag vissna och dö, vill jag löfven dock strö med en kyss öfver dig och ditt hvilorum. UNDINEN. Här ofvan är qval: i min djupa sal, på den svala bädd skall du vederfås; i en vagga blå skall jag gunga dig då, mellan skuggor och ljus, tills vår ö förgås. DKYADEN. Hon förgås! Hon förgås! Hör! Den vind, som blås, ropar ut det för vatten, för dal och lund! Men så länge jag kan, kring...
Page 415 - långt du irrat har! Dock, av dessa dalar bar du minnet kvar. När ditt sinne glödde, var dig jorden trång; när ditt hjärta blödde, flög du hit i sång. Njut en fröjd otalig, fäll din slöjas skir! Du var där lycksalig; här du salig blir.
Page 410 - Finns ej en evig ungdom, då en trånad gifs, Som ej i denna skuggspelsverld blir nånsin fylld? — Jo! denna trånad, den — just lifvets ungdom är: Den svikes aldrig i sitt hopp; det fylls blott ej, Just derför att det svälla skall, tilldess det sprängt Sitt hårda skal, den trånga kärn-betäckningen. Sig sjelft det söker; all Naturens bildningskraft...
Page 400 - Fastän de äro gudaslägt, som vi; Och flamman, som för evigheten glöder, Vi slöste bort på timmans gyckleri! Nog: straff är straff — och här, vid vännens läger, Jag stannar; ensam vill jag stanna der. Kanske mig då, till slut, en Dämon säger Hur lifvet tändes, när det slocknadt är. Att skiljas från min saknads öckenländer, Ej mer för någon smärtsamt vara bör: Från dem, jag Er till Astolfs hemverld sänder . . . 0 Systrar! rysen ej så hemskt derför! Väl sannt: ej evig...

Bibliographic information