Samlade dikter, Volume 5

Front Cover
 

What people are saying - Write a review

We haven't found any reviews in the usual places.

Selected pages

Contents

Other editions - View all

Common terms and phrases

Popular passages

Page 255 - Mörknande tid, han bröt på Tysklands blodiga skuldror, Sjelf till ett offer bestämd, det Romerska oket af Habsburg! Sjung, hur han trodde på Gud och segrade än då han dödde. Men den omständigheten, att »den teokratiska idéen...
Page 330 - Dock ett starkare värn var qvar i den seniga armen: Under sin fiendes hugg nedböjd, han honom om lifvet Grep och stjelpte omkull och hvälfde den fallne i branten. Mången likväl af den stretande så omsnärdes i fallet, Att han med honom, arm om arm, föll rullande neder; Desse i fallet med sig nedsläpade mången, som uppklef. De, som förlorat sitt svärd, nu vältrade bjelkar och klippor Öfver de klängande. Hop vid hop låg krossad och andlös Rundt om berget, som stod ej mer i ett stupande...
Page 227 - ... vestigiis nostris Antipodas putant; num aliquid loquuntur ? aut est quisquam tam ineptus, qui credat esse homines, quorum vestigia sint superiora quam capita ? aut ibi quae apud nos jacent, inversa pendere?
Page 321 - ... den — hvar stannar du, tanke? Bort i en ändlös rymd du rycks. Ur hvirfvel i hvirfvel Far du förlorad. Men hör! dig ropar den store, en allverld Styrande anden till sig. Se midt i en krets, der i tusen Vintergator system vid system sig hvälfver i ordning, Står hans eviga thron. De högste och renaste andar Nalkas dess fot, tillbedja, och allt i den Ende betrakta. Allt hvad han skapat, de se i hans öga sig spegla förklaradt, Allt hvad han bjuder de se som ett kärlekens leende sväfva...
Page 223 - Sverges hufvudstad. Denna, om hvilken han nästan hvar natt drömde, och som han äfven om dagarna såg genom inbillningens trollglas, öfvergick likväl all hans väntan, då han ifrån sjösidan fick se på en gång skeppsbrons höga hus, och tornen bakom dem, och det majestätliga Slottet i fonden, med Djurgårdens...
Page 302 - Se vattnet ur källan i floden Rinner till hafs, och dä'n uppstiger i moln, och tillbaka Gjuter sig ner i regn, ger lif åt säden och blomstren, Suger sig ner i djupet och blir en källa ånyo. Tänkom oss himmel och jord likså i andlig förening, Genom en rörelse upp och ned, som Jacob det drömde.
Page 323 - Kan nu en ande, så länge han än är bunden vid stoftet, Tänka sig upp till skyn: hvi skulle han icke, befriad, Kunna ur skyn sig tänka hit ner? Släpp fågeln ur buren: Flyger han ej omkring den krets af hinder och skyar, Dem han i fönstret besåg förut?
Page 330 - Hinna till holmen och rusa dit opp och hölja- dess klippor, Liksom ville de dem och träden och hela det lilla . Grönskande land bortrycka med sig och svälja i djupet: Tomma likväl de falla igen och följas af andra Starkare böljor, som dock bemöda sig lika förgäfves. Sådant bemödande var vid Felsberg. Bayrarne klängde Ända till brantens bredd: der, mötte af svenskarne, stöttes Alla de hundrade ned, straxt följde af hundrade andra. Sabel mot sabel på nytt gaf klang. Åt höger och...
Page 253 - ... de verkliga händelserna prydas och förskönas. Utan här är fråga om möjligheten af ett poem, der historien och poesien skulle så sammansmälta, att man under dess läsning kunde på allvar tro sig se för sina ögon det, som man vid läsningen af verldshistorien blott tänker, nemligen: Striden i hitnmelen är; och skulle ej ljuset i himmeln Segra?
Page 309 - Icke bakom en mur för döden oss. utan en trappa Uppföre. Stå vi deruppe och se i en växande synkrets Frie omkring oss, skulle vi ej med nöje tillbaka Kasta hit ner vår blick? Guds berg har foten i stoftet, Spetsen i skyn. En dimma för oss den glänsande spetsen Skymmer, i det vi klänga oss upp.

Bibliographic information