Samlade skrifter, Volume 2

Front Cover
Elmén och Grandberg, 1815
1 Review
 

What people are saying - Write a review

User Review - Flag as inappropriate

This volume is being proofread at
http://sv.wikisource.org/wiki/Index:Leopold_Samlade_2_1815.djvu

Other editions - View all

Common terms and phrases

Popular passages

Page 164 - Och menskans första pligt, att denna möjlig göra. Om till förnuft och dygd du vill en dödlig föra, Så stöt ej honom bort med sättets obehag. Tänk ej att plumpt är starkt och blygsamheten svag. Tro ej Catoners namn med cynisk fräckhet vinnas: Var viss, att den gör mer, som rodnar ej för ord. Och vet, att kuappt ett brott, så timmerhögt skall finnas, Som ej var planta först i skamlöshetens jord.
Page 38 - ... ej tömmer På alstringskraft i seklers längd, Du ej med jordisk blindhet dömmer, Du ej det stoft, du lifvat, glömmer För massan af systemers mängd! För oss, ej för naturens herre, Är detta smått, ett annat stort: Af delar, dem vi kalla smärre, Har han det stora hela gjort, Som sjelft en prick i rymden flyter! — Du hör ej detta bladets ljud, Som faller, — men när stormen ryter, När blixtens eld ur molnet bryter, Då tror du se och höra — Gud! Och han, — insekt, fall ned...
Page 162 - För mensklig ordning dock, (för hvilken allt bör ske) Inför den höga dåren buga: Men djupt, så djupt, min son, att han ej ser dig le.
Page 38 - ... himlar och än fler Af deras krossning återskalla, — Då tycker han, som skapt dem alla, Sig höra — bladen falla ner! Säg, hvar hans makt sig ädlast röjer, Hvar lyser den mest underrik? I denna suck, ditt hjerta höjer? I himla-sferernas musik?
Page 10 - Fördragom till en segers pris, Att hjelten vild och blodig rusar; Hans drift är ädel, fast ej vis, Hans arm ger skräck, hans mod förtjusar. Förlåtom den som styrka fått Till stora dygder, stora brott, Att han ur hopens mörker traktar: Det är en son af grusets natt, Med Minnets drömverk sysselsatt, Som philosophens blick föraktar.
Page 161 - Hör då, hvad tidigt nog en dödlig ej kan höra: att lycklig bli, att lycka göra, de tingen äro två; men få begripa det. Vill du naturens väg, till verklig sällhet veta? Se här dess första bud: arbeta!
Page 507 - Än flyter denna tår, som vördnan helgat har Med evig kärlek åt ditt minne. Ännu inför din bild jag hviskar alla dar: En gång skall ljus gå opp i hvart förvilladt sinne, Och orättvisan sjelf förstå hur stor du var».
Page 166 - Rodna ej att undan verlden gömmas. Mot hennes spotska blick, förnuftets mognad ställ. Ve den, som för att tro sig säll-, Af andra måste ses, af andra sådan dömmas; Som trånar med sig sjelf, och hellre än att glömmas, Dör främling i sitt eget tjäll. ' Min son, haf bygden kär; var känslig för naturen: Man hårdnar under Konstens band. Byt stadens täppta barm mot sjöar, skog och land; Se träden utan skrank, och fågeln utom buren. Säg ofta: det är här naturen...
Page 166 - Betrakta dårens lott, vars sista dar försvinna i nya trängtningar och ej än fyllda hopp! Så steg i vildens bröst en dag begäret opp att horisontens gränsor hinna som, alltid lika stor, vek undan för hans lopp. Fly stojet! Rodna ej att undan världen gömmas, mot hennes spotska blick förnuftets mognad ställ. Ve den, som för att tro sig säll...
Page 36 - Försynen. Skall jag det enda hopp förlora, Som än förljufvade min lott? Försynen vakar för det stora: Välan! — Men för det stora blott? Är hon för hög att sig besvära Med mina lägre ödens lag? Och all dess omsorg, all dess ära, Att denna klump af jord må bära En följd af suckande som jag? Och dock, hvad är mot jord och himlar En enda dödlig? — Ack, ett grand, Som, evigt bortgömdt, vräks och hvimlar I öknars ocean af sand!

Bibliographic information