Sange og digte til "Danmarks melodier".

Front Cover
Jacob Ernslev, 1868 - Songs, Danish - 230 pages
 

What people are saying - Write a review

We haven't found any reviews in the usual places.

Selected pages

Common terms and phrases

Popular passages

Page 14 - Vårt land är fattigt, skall så bli för den, som guld begär, en främling far oss stolt förbi; men detta landet älska vi, för oss med moar, fjäll och skär ett guldland dock det är.
Page 15 - Här striddes våra fäders strid med tanke, svärd och plog, här, här, i klar som mulen tid, med lycka hård, med lycka blid, det finska folkets hjärta slog, här bars vad det fördrog. Vem täljde väl de striders tal, som detta folk bestod, då kriget röt från dal till dal, då frosten kom med hungerns kval, vem mätte allt dess spillda blod och allt dess tålamod?
Page 43 - Hur Svenska stålet biter kom låt oss pröfva på. Ur vägen, Moscoviter, friskt mod, I gossar blå.» Och en mot tio ställdes af retad Vasason. Der flydde, hvad ej fälldes, det var hans lärospån. Tre konungar tillhopa ej skrefvo pilten bud. Lugn stod han mot Europa, en skägglös dundergud. Gråhårad statskonst lade de snaror ut med hast: den höga yngling sade ett ord och snaran brast. Högbarmad, smärt, gullhårig, en ny Aurora kom: från kämpe tjugeårig hon vände ohörd om. Der slog...
Page 44 - Det härliga på jorden, förgänglig är dess lott. Hans minne uti Norden är snart en saga blott. Dock — än till sagan lyssnar det gamla sagoland, och dvärgalåten tystnar mot resen efter hand.
Page 44 - Än bor i Nordens lundar den höge anden qvar; han är ej död, han blundar, hans blund ett sekel var. Böj, Svea, knä vid griften, din störste son göms der. Läs nötta minnesskriften, din hjeltedikt hon är. Med blottadt hufvud stiger historien dit och lär, och svenska. äran viger sin segerfana der.
Page 70 - Dö för vårt land är lefva för vår ära. Rastlöst fram från strid till strid, Ty nu är stunden vår och nu är skördens tid! Glesnade leder vittne bära herrligt om mod och bragder, om vårt lands försvar.
Page 83 - Du gamla, du friska, du fjellhöga Nord, du tysta, du glädjerika sköna! jag balsar dig, vanaste land uppâ jord, din sol, din himmel, dina engder gröna!
Page 69 - Finlands folk forrådt sin fria bygd i Nord. Falla kan den tappre blott, ej rygga for en faras hot, ej svika, bojas och fortryckas.
Page 64 - Snart är sommarn här i purpurvâgor, guldbelagda azurskiftaude ligga ängarne i dagens lâgor, och i lunden dansa källorne. Ja jag kommer, helsen glada vindar, ut till landet, ut till...
Page 64 - Ja jag kommer, helsen glada vindar, ut till landet, ut till foglarne, att jag älskar dem, till björk och lindar, sjö och berg, jag vill dem...

Bibliographic information