Sjelfbiografiska anteckningar: bref och efterlemnade skrifter; jemte en teckning af hennes lefnad och personlighet, Volumes 1-2

Front Cover
A. Bohlin, 1868
0 Reviews
 

What people are saying - Write a review

We haven't found any reviews in the usual places.

Other editions - View all

Common terms and phrases

Popular passages

Page 181 - Than those who are degraded by the jars Of passion, and their frailties link'd to fame, Conquerors of high renown, but full of scars.
Page 100 - ... än jag ännu varit. Jag läste flitigt bibeln, låg ofta, ofta på mina knän, ja, steg upp om natten för att bedja om ljus och frid.
Page 219 - Efter fullbordad uppväxt och uppfostran erhålla de varelser, som sålunda blifvit beredda för en himmelsk samhällslefnad, de engla-makar, hvilka från evighet varit dem ämnade. Men i daningen af gestalter och anleten stanna de, för alltid, vid utseendet af yngling eller jungfru.
Page 105 - Jag hade ingen fruktan för att ju icke uppfyllandet af pligterna såsom maka, mor och husfru skulle blifva mitt förnämsta mål om jag trädde i äktenskap; men det låg för mig klart, att min författarekallelse skulle alldeles vårdslösas; ty jag vet och känner att dessa två bestämmelser icke kunna förenas utan att man misslyckas i båda, och genom att egna mig helt och hållet åt den sednare tror jag mig kunna blifva så nyttig, som min kraft det tillåter.
Page 102 - Jag drack med själ och kropp dess lifvande anda. Jag samlade min upprörda känsla till mera lugn, såg omkring mig och vände, med klart medvetande om min varelses tillstånd, tanken åter till mig sjelf med denna fråga: skulle jag nu vilja dö? För första gången under många år kände jag mig kunna besvara denna fråga med nej.
Page 98 - Lågan i min själ flämtade ångestfull och ville blott ett — för alltid slockna. Mina systrar ledo med mig, de ledo i mig och jag i dem. Under de gemensamma sorgerna af vår utrikes resa hade vi först innerligt slutit oss till hvarandra; under de gemensamma plågorna af vårt husliga lif förenade vi oss ännu innerligare och i smärta och tårar knöts det band, som intet kan göra innerligare, som intet kan upplösa, och som nu är mitt lifs förnämsta glädjekälla.
Page 54 - Hon hviskar stilla i hans öra så: Låt offret af min vilja dig behaga, O du, som djupet af mitt hjerta ser! Jag vill af dig min kalk med kärlek taga, Liksom du honom .utaf kärlek ger.
Page 97 - Är ifrån år sänkte sig ett allt tyngre och mörkare moln ned öfver mitt hem och ännu mera öfver min själ. Alla illusioner föllo småningom bort. Med en oändligt liflig och verksam själ såg jag mig stängd från all verksamhet. Hade då någon...
Page 74 - A woman is born to dignify retreat, In shade to flourish, and unseen be great ; Fearful of fame, unwilling to be known, Should seek but Heaven's applauses and not her own.
Page 123 - Han tårar fälla skall som vi, förstå vår nöd och stå oss bi med kraften af sin Anda, förkunna oss sin Faders råd och sötman af en evig nåd i sorgekalken blanda, strida, lida dödens smärta, att vårt hjärta frid må vinna och en öppnad himmel finna.

Bibliographic information