Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift: Omarbetning af en äldre skrift med samma titel

Front Cover
Norstedt, 1886 - Swedish language - 237 pages
1 Review
 

What people are saying - Write a review

User Review - Flag as inappropriate

This is the 2nd edition (1st ed. 1882, 2nd 1886, 3rd 1908).
This volume is being proofread at
http://runeberg.org/regler/

Selected pages

Contents

Other editions - View all

Common terms and phrases

Popular passages

Page 72 - I blånande djup sönk fjällets topp, Och jag var så glad och så trygg. Jag faders rostiga svärd tog i hand Och svor att eröfra mig rike och land Uppå hafvet. Vid sexton års ålder jag vikingen slog, Som skällde mig skägglös och vek. Jag sjö-konung blef — öfver vattnen drog Uti härnadens blodiga lek. Jag landgång gjorde, vann borgar och slott, Och med mina kämpar om rofvet drog lott Uppå hafvet. Ur hornen vi tömde då mjödets...
Page 120 - I haden, vad kärt I haven, det är ej borta; men dock ej där — det är hos Honom, som evigt är. I Honom lever allt liv och röres all kraft och tänder sig klart allt ljus. Hans kärlek famnar ock det, som föres till andra boningar av Hans hus.
Page 109 - Men äfven i denna mening tages ordet ofta obestämdt, t. ex. han är mycket egen, det är eget, han har sitt eget hufvud (är egen). Man säger det är hans egen stil (hand, handstil), men hans egna stil (egenartade skrifsätt)».
Page 157 - ... nickar granen: 0 Vodans släkte, du vapenglada, gå ned, där pinjer och palmer sucka bland lefnadströtte och veke trälar! Vig dem till hvila med svärdets vaggsång, bär gyllne bytet till norrskensbergen, till hjältens kulle, till kämpens kummel, i furors skugga och granars skymning! Sången tystnar, lansar korsas, rasslande emot hvarann, svärden blodas, leken yrar sköld mot sköld och man mot man, gotisk fylking bräcks och spränges, och när stumt är vapnens dån, märka Hellas' söner...
Page 232 - ... men synden är gemensam dock för alla. Mig syndare från hus och hem, från släkt och barn du dref; den andre sitter än i ro, där han sin synd bedref, och ej han vet, hvad fattigmannen lider. Hvart skall jag taga vägen? Hvart skall jag usle fly? För hvem skall jag min bittra nöd beklaga? Rätt liknar jag ett tröskadt agn, jag liknar höstens sky, som himlens vreda vind skall sönderjaga. Ej fäste åt min trötta fot den hala jord mig gaf: på eget blod, lik sårad hind, jag halkar till...
Page 146 - Ljuft det vore att berömmas, Fast berömmet är en vind, Skulle ej mitt hjerta glömmas ( = om ej mitt hjerta glömdes) För min vackra kind.
Page 118 - De äro vordne en handfull stoft. I låga jorden, på den de vandra, På den de strida om rang och arf, Jag blandar slägterna om hvarandra, Jag lägger tiderna hvarf på hvarf. I djupa natten Ej följer prakten, Och icke skatten, Och icke makten. En gång de ägas — en annan gång De andras äro, som laga fång. Ej of van jord är en borg belägen, Som eder tryggar, J vandringsmän!
Page 128 - ... (t. ex. vederfaras, vistas, hoppas, rädas, blygas, täckas, dväljas) eller i sin suffigerade egenskap icke fâr passiv bemärkelse, utan ettdera ren reflexiv (t.
Page 129 - ... verb, der den aktiva formen har samma betydelse som den depon., t. ex. afunda, afundas, af,n,dad; hämna, hämnas, nämnad; 2.
Page 146 - Och en fogel jag, flög jag till dig strax, Tog dig i min mund, Flöge se'n pâ stund Bort med dig till skogs».

Bibliographic information