Samlade romaner, Volume 5

Front Cover
 

What people are saying - Write a review

We haven't found any reviews in the usual places.

Selected pages

Other editions - View all

Common terms and phrases

Popular passages

Page 26 - Tönne må gå till kojs, tills jag purrar ut!" sade Halvar, i det han, liksom uppvaknad ur en vaken dröm, kanske också från en liten tupplur, rätade på sig och såg sig omkring. "Hvad skulle det löna att hålla utkik, då en inte kan se hand för sig?
Page 649 - Nedrige usling!" mumlade Albin. "Och till sådant lånar han sina fruntimmers namn — jag svär på att ingen af dem haft minsta aning om hans uppsåt. Arma qvinnor, en sådan make, en sådan far! Jo, det vore en hygglig svärfar åt en hederlig man — jag undrar hur många skurkstreck han har på sitt register . . . Icke kan det väl vara möjligt att den lilla Rosa, det...
Page 473 - Ja, det är jag som ledt det onda!" sade Hildur sakta. "O, om du kunde begripa, Rosa, hur jag ibland hemsökes af elaka och frestande tankar. Säg mig, har ej du någonsin haft onda uppsåt — har du aldrig känt frestelsen att, i trots af både samvete och förnuft, göra det som är orätt?
Page 625 - Will pekade genom fönstret vidt söderut, öppnade derefter sina armar och utsträckte dem så långt han kunde. "Hvad menar han, mamma?" ropade Rosa högt. "Icke skall Will bort en lång väg — det är ju icke möjligt?" "Kan du bestämma det, mitt barn?" frågade Amelie med tillrättavisande allvar. "Nej, men jag tycker att det är bra synd om Will. att han icke har någon som står på hans rätt.
Page 182 - ... i Albin, alla ville göra honom till ett dygdemönster, åtminstone till en hygglig ungdom, och Albin, som med säkerhet hoppades att rättfärdiga det sistnämda, ville bra gerna se den dag randas, då han finge andas frisk luft på hafvet — ja, komme äfven ett och annat hårdhändt äfventyr, så vore det dock att föredraga framför att så här vandra ur den ena gummans hand i den andras och att till på köpet hvarje söndagsmorgon, oaktadt de mest talande invändningar, nödgas finna...
Page 111 - Rasmus 110 och dessutom, hvad Halvar ej kunde förtälja, sina inre lidanden under kampen med behofven, sina strider för och emot rättmätigheten af de medel, han anlitade för att hjelpa sig fort, sedan han ej mera hade någon ära att bevara, ett hederligt lif att lefva för. Hans framtid var förstörd och brännmärkt : han sökte mörkret och trädde allt djupare, grad för grad, in på dess irrvägar. Det var en lång och hemsk bikt. Dock nä.mde han ej någon särskilt handling, utan talade...
Page 47 - Himmel och helvete, hon har sprungit läck !" Med en spark var kajutdörren öppen. En gammal man, utmärglad till ett skelett och orörlig som en bild, satt upprätt i ena kojen eller, rättare, till hälften utanför densamma. Hans ögon, vidt uppspärrade, stirrade hemskt mot dörren. Den ångest, han led, hade nästan beröfvat honom målet, ty endast otydligt framstammade han ett enda ord: "Albin, Albin" . . . ack, det var namnet på hans son, ynglingen, som nyss så varmt uttalat sitt bekymmer...
Page 364 - Innan vi fortsätta skildringen af det närvarande uppträdet, måste vi säga att grosshandlaren N. egentligen var en ganska rå och obildad person, som endast genom ödets jäsnings-process från dräggen kommit upp till ytan af det stora verlds-karet. Hans moraliska begrepp voro i allmänhet vilkorliga, och utan att tro på något sådant som dygd och gudsfruktan (ord beqväma att vid tillfälle begagna för tjenstfolket, men onyttiga för affärslifvet) trodde han ej heller på Albins dygd och...
Page 174 - Det tror jag visst," svarade Albin, icke så litet förvånad öfver all den nådiga fruns stora makt, "och jungfru Greta kan tro jag skall vara tacksam såväl mot den gamla ädelmodiga frun som mot jungfru Greta sjelf!" "Tack... det är bra! Jag skall nog också protagera honom — för, skam att ta fram det, har jag allt också något att säga . . . Men det var sant: glöm inte nådi...
Page 294 - Flyborgs faderliga godhet med allt h vad han behöfde, men icke mer heller: kaptenen var hushållare — för hvilket ändamål visste icke Albin, men för ett godt, derom var han säker. Ehuru kaptenens samtal allmänneligen angingo tjensten och de nautiska studierna, dem Albin ännu alltjemt idkade under hans ledning, hade han likväl i förtroligare ögonblick under en och annan enslig nattvakt låtit sin gunstling (ty detta var Albin i full mening) blicka in i ett hjerta, hvilket på långt när...

Bibliographic information