Biografiskt lexikon öfver namnkunnige svenske män ...F. & G. Beijers förlag, 1876 |
Other editions - View all
Common terms and phrases
adel adlad afled afsked Akad Akademien Anrep Arch arméen bevistade Bibl BIOGE Biogr Biskop blef blifva blifvit blott bref Carl Carl XII deraf derefter derföre derom derpå dertill dervid Disp Disputationer Doctor dotter död ehuru Envoyé erhöll fader fienden Flottan fregatt Frih Fältmarskalken född följd förf förtjenster förut Gard Generalen Gezelii gift gifva Graman Grefve Gustaf Gustaf III gång hafva Handl Herdaminne Herr Hertigen Hist hjerta huru hvars hvilka hvilket jemte Johan kallades Kongl Konungen Källor Ledamot lefvande lemnade Leopold Lund Lunds Stifts lärde Maj:t Matr ning nåd prest Prof Professor Prosten Præses Regeringen resa Riddarholmskyrkan Riddarhuset Riddarhusstamtaflan Riks-Råd riksdag sedermera sednare sjelf skalden Skand Skara Stifts skref skrifter Sthm Stifts Stralsund sång Theol Tidn Tillägg tjenst uppl Upsala utgaf utgifva utnämndes voro Åbo års riksdag åter äfven öfriga öfver Öfverste
Popular passages
Page 52 - Virgilii lager — hvilken ära! Det hör som fordom alltid än Augustus till att skänka den, Men ack, till hvem att henne bära? Två lika fall man aldrig ser Förnyas i naturens rike, Och der hon skapt Csesarers like, Der skapar hon ej Maros mer.
Page 92 - Gaf han mig lyran och ett hjerta. Men . . . denna lyran är ej mer. Till okänd strand mig ödet jagar. Ack! den förföljda svanen klagar, Förrän sin vass han öfverger. Mer säga, vore öfverdåd. Jag önskar glömmas, och förglömma; Och skall mitt hjerta endast gömma En suck — och minnet af din nåd. Dessa båda beklagelser kommentera ömsesidigt hvarandra.
Page 32 - Blekt mitt anlete är; men tadlen konstnären icke, Att han gjort det så blekt: sådan i lifvet jag var. Rigtigt bildades så den färg, som Cynthia gaf mig; Blodet torkade bort, kinderna vissnade hän. Ungdom och helsa och lycka och lugn — allt offrades henne, Hennes jag lefvande var, hennes i döden jag är. Lifvet flyktade snart; men ack, när egde jag lifvet? Nej, genom Cynthia blott var ju Propertius till».
Page 48 - Att störta någon annan ned, för ingen dödlig buga, Och akta dig inför din kung att smickra eller ljuga; Det rum dig heligt vara bör, der hans person är när, Och sanning är den första skatt, du honom skyldig är.
Page 101 - ... jemmerns rike Går en oförgänglig del, Fri från plågor, fri från fel, Till en sällhet utan like; Kanske i en evighet Skall jag från en stjerna skåda På förflutna dagars våda, I en trygg odödlighet. Du, o fader, på mig tänkte Då jag i mitt intet låg; Du min brist och svaghet såg Och det hjerta, du mig skänkte; Släck den eld, som blef mitt brott; Du den i mitt väsen tände, När du, evige, mig sände Utaf ljuft och ledt min lott. Se den ros, som jorden pryder, Huru den sin bane...
Page 42 - Dessa sednare voro merändels oryggliga; och han gick sällan miste om sina ändamål. Han ombytte ton, ändrade de meningar han orätt kunnat hysa, blygdes icke att erkänna misstag; men uppoffrade för inga bevekelser grundsatser, dem han med en sann öfvertygelse fattat. Allt hvad han började, fortsatte han med drift och fullbordade med besked. I sin tillgifvenhet för anhörige, vänner och fädesnerlaudet var han oföränderlig.
Page 101 - ... väl dagen för mig sänder Bättre ljus än här jag såg. Uti evighetens gömma Tänker jag en fristad fä Från de plågor, som här rå, Der jag allt mitt qval får glömma. Må förgänglighetens flod Som en vän mitt nödrop höra, Och den hyddan med sig föra, Som nyss i sin skönhet stod! Strömmarna till hafvet rinna, Att der sluta deras lopp; Skall jag sakna samma hopp, Skall jag aldrig målet hinna?
Page 91 - Danviksspeculation), har jag åt sånggudinnorna uppoffrat min ungdoms spädaste blomma, för deras skull kring verlden irrat; och nu — dock, hvad mig under den resan hände, är redan glömdt: min själ har endast minne för välgerningar». Den vackra dedicationen åter är denna: En långsam storm den låga släcker, Som, dyre kung! du lifvat har. Med känslor af förflutna dar Jag dig mitt sista offer räcker. Det är det haVdaste jag vet, När ödet älskarns boja lossar, Och harmsen hans...
Page 97 - Strax — hvilken ökad grämelse! En satans uppbördsskrifvare Kom att min halmmadrass utmäta, För det jag får om dagen se Och, när jag köper mat, får äta. Nu utaf feber matt och het, Till råga uppå min förtret, Har ödet fältskären begåfvat Med fingrar att mig pina bra; Dock i sin allvishet han lofvat Att fria mig från himlarna. Kärleksförklaring af anktors dotter till »Passionernaa
Page 160 - Af allt hvad skönt på jorden, skattas må? Ack, ' himmel, låt mig dock den dagen hinna, Ack, låt mig snart den. önskte stunden nå! Som en magnet i mörka bergens klyftor Allt längtar opp åt nordens höga pol; Som ur sin säng solblomman...