Samlade skrifter, Volume 3Norstedt & söner, 1858 - 295 pages |
Contents
| 194 | |
| 195 | |
| 196 | |
| 204 | |
| 210 | |
| 219 | |
| 225 | |
| 230 | |
| 164 | |
| 169 | |
| 173 | |
| 175 | |
| 177 | |
| 178 | |
| 184 | |
| 190 | |
| 242 | |
| 259 | |
| 260 | |
| 261 | |
| 266 | |
| 284 | |
| 288 | |
| 291 | |
Other editions - View all
Common terms and phrases
afsides blef BLENDA blommor blott BONDDRÄNGEN BRITTA bröst Böttigers samlade skrifter C. W. Böttigers samlade Carl XIV Johans Delfi derför diktens elfte Maj ELSA Erik ERIK GUSTAF GEIJER evigt FARNIENTE FILOMELA flicka frid fröjd gamla gerna glad gladt glans glädje godt gosse granne gång går H. M. Konung hafvet helsning himlen himmel hjerta hoppets hvar hvarandra hvarje hvars hvart hvila hviska hålla hör Kallisthenes klockarn kommande Kongelf konung korsvägen krans kung kär kärlek Lefve lifvet lycka långt Låt LÄNSMAN minne morgon myrten mången Märtha natt NILS nordens Odin Oscars Pythia qvar qväll re'n rosor SCENEN se'n sjelf sjunga skald skogen sköna skönt slägte Smål'n solen sorg STINA stjernor strålar stund stå Sverge såg sång Säg Tack Tharand theatern tjäll TRUVE tåcken tänker Urshult verlden våg våra vårt vän Värend åska äfven älska öfver
Popular passages
Page 161 - Var markens ros skall vissna, var sommar följs av höst, men aldrig dör den bilden, som bor i folkets bröst. I våra berg och dalar han lever ännu kvar, den kungen, som oss alla har älskat som en far. Han gick i våra skogar, han tröskat på vår strand, han vässat våra pilar, han lossat våra band. Hur skön är kungakronan ! Hon trotsar stormars hot, när så i folkets kärlek hon har sin fasta rot. Hur skön är kungaspiran, en himmelsk stråle lik, när till de ringas kojor den tränger...
Page 161 - Dalkullans visa vid Gustav Vasas bildstod. Var markens ros skall vissna, var sommar följs av höst, men aldrig dör den bilden, som bor i folkets bröst. I våra berg och dalar han lever ännu kvar, den kungen, som oss alla har älskat som en far. Han gick i våra skogar, han tröskat på vår strand, han vässat våra pilar, han lossat våra band. Hur skön är kungakronan ! Hon trotsar stormars hot, när så i folkets kärlek hon har sin fasta rot. Hur skön är kungaspiran...
Page 16 - Vakna opp, vakna opp, det är glädje i byn, Och solen står högt allare'n : Det är blommor på mark, det är lärksång i skyn, Och knoppar på svällande gren. Hör, vallhjonen blåsa sin morgondrill, Och hjordarnas klockor ge svar dertill. Vakna opp, vakna opp, det är glädje i byn, Och solen står högt allare'n. Förhållandet till tyrolerdikten är övervägande indirekt. Den närmaste förebilden är Atterboms Blåklockan...
Page 206 - Sorgerna blifva så många. Blomma, som knoppas! Le än och hoppas! Fort, fort tiden går, Njut din glada vår! Solen blänker: Stråla glad, du unga ros! Solen sig sänker; Glädjen flyr sin kos. Dröm, dröm! — Ur din knopp Sent slå ögat opp! Tids nog vaknar du, Sof en stund ännu! Huru man älskar och saknar, Lära du får, när du vaknar. Solen dig glömmer Blomma, som drömmer! Tids nog vaknar du, Sof en stund ännu! Klara stunder, Hvarför ilen J förbi? Hoppets lunder, Hvarför bleknen...
Page 69 - Ingenting, nej intet får han försumma; Dör en gubbe, så tröstar klockarn hans gumma. Han skall föra an både dansen och leken, Och vid bordet så är det han som skär steken. Han skall vara med från början till slutet: Skall det skjutas, så släpper klockarn till krutet. Han skall vara...
Page 68 - Får med sjukdom för sina synder man sota. »Gå till klockarn! han skall dig nog kunna bota.» Om processer och annat otyg man äger: »Gå till klockarn och hör dig för vad han säger!» Han skall veta råd för alla slags sorger, Ympa barn skall han kunna, samt spela orgel.
Page 4 - I dalarne bodde, i dalarne bor Bland armod än trohet och ära: Ett slägte, som håller den ed, som det svor, Och pilar i vapnet ses bära. Det blandar med bark icke sällan sitt bröd. Men mäktige herrar dock funno sitt stöd Hos fattiga männer i Dala.
Page 31 - Hvar fågel uppå qvist, De ha en maka trogen. De ha en vän helt visst. Med bladen och med vingen Hvarann de ömt förstå; Men jag, men jag, har ingen, Och ingen lär jag få.
Page 92 - Den har varit en gammal domarplats; och ur källan, som fordom hette Urds-brunn och gifvit hela Urshults socken sitt namn, var det som Sankt Sigfrid sedan döpte Smålänningarna.
Page 99 - Här, under oss, här klappar jordens hjerta Med hörbart slag, och anderöster stiga, I dimmor svepta, upp ur bergets grotta, Och klart i örat på Ingifvelsen De hviska framtid uti dunkla gåtor. — Prestinnan hör dem, Febi sierska, När hon sig badat i Kastalias källa, Och på sin trefot se'n, med lager smyckad, Sig tankfull lutar mot orakelhålan.