Poetiskt album ( Ur Svenska Sången ): ett urval af svenska dikter från äldre tider intill våra dagar

Front Cover
Engberg-Holmberg Publishing Company, 1901 - Swedish poetry - 687 pages
0 Reviews
 

What people are saying - Write a review

We haven't found any reviews in the usual places.

Common terms and phrases

Popular passages

Page 500 - ... försvunna dar, och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå, och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då. De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans, så saligt leende, som om ej död på jorden fanns. Förstår du deras tysta språk? Jag vet en saga än, jag har den lärt af stjärnorna, och vill du höra den?
Page 611 - Historiens dom blir dömd. Den lyder: glömd och förgäten, För evigt förgäten och glömd! Du är blott en vanlig backe, Palats, som sjunkit i grus! Nu trampar min fot din nacke, Du Neros gyllene hus!
Page 142 - Yngling! de vissna: du själv är ett stoft. Fatta det blinkande glaset förnöjd. Sjung om den vinkande kärlekens fröjd. Men då du ler, munter för dagen, skräm ej Behagen: Flydda en gång, de ej följa dig mer. Drick ur den sparade ungdomens bål, drick den bevarade oskuldens skål.
Page 195 - Hvars makt är såsom hans kärlek stor. De ögon trötta, En stund de somna . . . De verktyg nötta, En stund de domna . . . En annan stund till ett annat lopp I edra hufvuden lyften opp!
Page 138 - I som ropen: Det är ingen, ingen själ fördold i tingen, allt är stoft, ej mer! Dårar, blott till källan stigen, sen ert anlete och tigen, rodnen, höljen er. Se den gamle vises panna, se en tavla av det sanna, som ger sekler dag.
Page 130 - Från rum till rum med tankens snabbhet hastar! Dess fotspår eldens tand förtär.... Men ingen eld så stark som moderslågan är. Nu muren i dess väg de heta stenar kastar; Ett moln af svafvelrök dess syn förblindad gör.
Page 549 - Och i töcken svann hans huldremö. Ensam dref han kring i böljors öken. Gunnar! Gosse! Många vägar öppna sig till griften; om bland dem du väljer kämpens stig, genom oro, kval och hårda skiften, genom tviflets töcken för han dig.
Page 224 - ... det blod; Kom krämarn — så fick han gå. Men blodig är segren den tappre värd, Och vikinga-vänskap, den knytes med svärd Uppå hafvet. Stod jag mig om dagen å gungande stäf, I glans för mig framtiden låg; Så rolig, som svanen i gungande säf, Jag fördes på brusande våg.
Page 344 - Dufva kunde anses klok och tagas med i fält. Han lät dem prata, stod helt lugn och redde saken så: »Om jag ej får med andra gå, får jag väl ensam gå.
Page 498 - Hvad du förmått det var ett älskande löje blott. Du skulle ha stått i de våras led, den främste att faran trotsa; du skulle ha ljungat som blixten vred på allt det mörka och usla ned, att hämna och att förkrossa. Men nu så sofver du, späd och ung, en bruten blomma, i tufvans ljung, du drömmens hjälte, du lekens kung!

Bibliographic information