En herrgårdssägen

Front Cover
Bonnier, 1913 - 149 pages
1 Review
Roman om en sindssyg ung mand, der helbredes ved kærlighedens magt
 

What people are saying - Write a review

User Review - Flag as inappropriate

This volume has been proofread at
http://sv.wikisource.org/wiki/Index:En_herrg%C3%A5rdss%C3%A4gen.djvu

Selected pages

Other editions - View all

Common terms and phrases

Popular passages

Page 67 - Det är alltid jag, som kommer och hjälper dig, Ingrid,» sade han. »Det vet du väl. Jag lyfter dig ur graven, jag bär dig på mina axlar, jag spelar dig till ro. Det är alltid jag.
Page 99 - Hon tyckte, att det måtte gälk mer än livet för den, som bad så, måtte gälla själva själens räddning. Läpparna rörde sig inte mer, de stodo halvöppna i slapp förtvivlan. När de togo detta uttryck av slöhet, gav hon till ett utrop, tumlade ett par steg neråt trappan. Hon kände igen dårens ansikte, just sådant hon nyss hade sett det. — Nej, nej, nej!
Page 28 - Men så tycktes de förstå, att de inte kunde rädda sig, och då bytte de om natur och blevo alldeles modlösa. De började alla bräka och klaga, inte svagt och tunt, som getter bruka, utan mycket starkt, högre och högre, alltsom nöden blev större.
Page 33 - Hon hade varken sans eller sitt vanliga medvetande. Det var endast den delen av själen, som drömmer drömmar om nätterna, som levde inom henne.
Page 83 - Ingrid blevo alltid uppassade och klädda som fina och förnäma damer. gamla gården, nog var den en plats med god jordmån för drömmar. Och blevo inga andra växter vårdade där, så nog var Ingrid den, som skötte om sina drömrosor. De växte omkring henne, så snart hon hade en ensam stund. Då tyckte hon, att röda drömrosor bildade en tronhimmel över henne.
Page 128 - Härute på landsbygden, där ingen förstod sig på konstnärskap, lade alltid herr och fru Blomgren an på att se ut som enkelt, borgerligt folk. Den lilla kärra, som de körde omkring med, var väl överhöljd. Ingen kunde ana, att den inte innehöll annat än fyrverkeripjäser och trolleriapparater och dockteatermarionetter. Ingen kunde veta, att den tjocka gumman, som satt högt uppe på lasset och såg ut som en välbärgad borgarmadam, var...
Page 44 - Nu är att märka, att allt, vad hon hade upplevat, medan hon hade legat skendöd, de tankar hon då hade haft och även den sista drömmen, allt detta var borta och glömt i samma stund, som hon vaknade till sitt vanliga medvetande.
Page 69 - Ett ögonblick tyckte hon sig se dröm och liv stå bredvid varandra och tävla om att trösta henne. Och drömmen stod solig och leende och öste ut över henne kärlekens lycksalighet för att uppmuntra henne. Men också det fattiga, sträva, hårda livet kom med en liten skärv av vänlighet för att visa, att det inte menade så illa med henne, som det nyss hade sett ut.
Page 29 - Han blev dock inte riktigt vansinnig. Han hade så mycket förstånd kvar, att han kunde driva sin handel. Han gjorde till och med bättre affärer än andra, ty det roade folk att gäckas med honom, han var alltid välkommen i bondstugorna. Människorna voro mycket retsamma emot honom, men det var på sätt och vis gott för honom, eftersom han så gärna ville bli rik.
Page 29 - Han inbillade sig, att han nu genast måste fara och säga henne, att han hade förlorat så mycket pengar, att han inte kunde gifta sig på många år. Men helt säkert reste han till henne, endast därför att han ville höra henne säga, att hon älskade honom lika högt, trots hans olycka. Han trodde, att hon skulle kunna driva bort minnet av tiomilaskogen.

Bibliographic information