Dikter

Front Cover
Bonnier, 1896 - 169 pages
0 Reviews
 

What people are saying - Write a review

We haven't found any reviews in the usual places.

Selected pages

Contents

Common terms and phrases

Popular passages

Page 100 - Nu febern brunnit ut, invid mitt bord jag sitter trött och läser, hvad jag skrifvit. Nu är min tanke tänkt, min gärning gjord, jag mera fattig på en sträfvan blifvit och världen rikare på några ord. Skön var du dock, min tanke, fri och stark du bredde...
Page 6 - Skogen måste, steg för steg, vika för min knappa teg, egen yxa röjde väg; snart är skogen icke mer, sista granen huggen ner. Då jag kör den tunga plog, händer det dock ofta nog, att jag hör som brus i skog, brus från skogen, som är död. Signe Gud vårt bröd!
Page 101 - ... tanke tänkt, min gärning gjord, jag mera fattig på en sträfvan blifvit och världen rikare på några ord. Skön var du dock, min tanke, fri och stark du bredde vingen, längtande till färden ! Jag vingen klippte, nu du tagit mark, nu sändes du som krympling ut i världen. Ren var du äfven, — jag din renhet stal och sänder bort dig, bettlande och fal, att famnas, glömmas, som det bjuder, kallet; i hopp att någon, för din blygsel blind, skall vilja tvätta sminket från din kind och...
Page 54 - Men hur håller du månn' tro löftet som du gifvit, — jo, åt den ena ger du guld, åt. den andra ger du skuld, men de gröna skogar? Ack, de .gröna skogar! Spar ditt guld, det blir dock skuld, under ödets knogar. Fyll ditt löfte, moder huld, gif oss gröna skogar, stora, gröna skogar!
Page 5 - VISOR. lär nu går den tunga plog, stod en gång den mörka skog; i min ungdom ofta nog den en bättre vän mig var än jag sedan funnit har.
Page 100 - Hvad bitter ironi! Dess jubel blef ett skratt, dess sorg ett skri. När skola lifvets bryggor blifva funna emellan det att vilja och att kunna? Skall aldrig verket tankens urbild nå, dess tröga blod af känslans pulsar svalla, skall domen ständigt lyda så: att blifva till...
Page 138 - Aningsfulla andestunder, då jag lyfte mörkets slöja från din själ och såg dess under! Då din tanke jag höll fången i min hand och slagen kände af dess jubel och elände, såg den flämta, såg den bäfva, för att åter frigjord svärva från mig bort.
Page 20 - Här min längtan fäller vingen, och fast hon för ljuset blundar, ser hon syner dock och grundar öfver mänskorna och tingen.

Bibliographic information