Samlade skrifter af Zacharias Topelius ...: delen. Blad ur min tänkebok. [1905

Front Cover
A. Bonnier, 1905
0 Reviews
 

What people are saying - Write a review

We haven't found any reviews in the usual places.

Selected pages

Common terms and phrases

Popular passages

Page 136 - Öfverväldigad af skräck och blygsel, räcker tankens fångvaktare sin arm åt trons fångvaktare, och båda gå att hänga sig i denna förunderliga snara, som de velat skaffa ur världen, och själfva ej kunna undkomma. Tanken, den vidtberesta, var stadd på återfärden från en världsomsegling och satte sig i fjärilshamn att hvila på en bit oskrifvet papper. Jag igenkände honom. — Är du min tanke? frågade jag. — Din och allas, som solskenet, svarade fjäriln. — Så långt har du...
Page 136 - H vad är det som bor i ett skal af en kokosnöts storlek och likväl ej får rum inom världens gränser? Hvad är det som beständigt föds och beständigt dör, blommar och vissnar och lefver i alla tider? Hvad är den på samma gång svagaste och mäktigaste af alla jordiska krafter, det ständigt rörliga, oåtkomliga, som, lättare än etern och ljuset, ej kan bindas, fångas, strypas, dränkas, räknas, vägas, mätas, strykas, klippas, förtullas eller beskattas?
Page 139 - Åter fläktade fjärilns vingar. Jag tyckte mig höra en halfkväfd suck: hvad är sanning? Och i samma ögonblick var han försvunnen i okända rymder. Borta! Jag dåre! Att vilja förklara för tanken det otänkbara, är det icke som ville jag tvinga ordet att säga det outsägliga? När förstår tanken det underbara, som fjärran från alla hans förnimmelser lefver i andens högre lif inom oss och högt of ver oss?
Page 138 - Är det ej jag som skapat världen? Och jag skulle förödmjuka mig! — Detta omedelbara, outsägliga, för hvilket du förgäfves söker ett namn, denne din förnekade, hånade, dödade och återuppståndne öfverman, har förödmjukat sig själf så djupt, att han nedstigit till din sinnevärld i en hydda af stoft, tänkt dina tankar och stridt dina strider, men utan trots, utan högmod, utan afund och hersklystnad.
Page 139 - Han fordrar bevis, och vi erbjuda honom alla bevis ur historien och lifvet att en andevärld öfverallt ingriper i det jordiska, men tror han oss? Nej, han kan icke tro i den mening vi tänka oss tron — han kan endast fråga, jämföra, öfvertygas och veta. Så snart han möter det öfversinnliga, fäller han vingarna, och hans oerhörda rikedom förvandlas till hjälplös fattigdom. Han kan sitta bredvid en apostel i fängelset, bredvid Luther i klostercellen och...
Page 139 - Sök icke namn, icke ord, icke mångtydiga begrepp; sök det omedelbara i dess ogrumlade ingifvelse hos barnet, innan detta ännu har vaknat till din brustna tankevärld; sök det i samvetet, i ångern, i den troendes bön; sök det i de skapade tingens samband och ändamål; sök det i lifvets ord, som flutit ur eviga källor; lägg detta...
Page 137 - Det förekom mig som om fjärilvingarna fläktade för ett smålöje. — Om jag alltid vore mig själf, sade fjäriln, hvad vore då världen? Jag är du, och man kallar mig kärlek; jag är han, hon eller det, och man kallar mig själfvisk åtrå. Världshistorien är sammansatt af jag, du, han, hon, det, men öfver dem står det omedelbara.
Page 136 - Dumåste veta det. Det var om dagen din tunga möda, om natten din förtviflade dröm. Du dräpte det, och det fortfor att lefva; du släckte det, och det fortfor att lysa; du tog hela världen till vittne därpå att du...
Page 71 - Han liknar sagans troll: hans makt är i hans namn, och för den, som vet detta namn, har han förlorat sin trollkraft. För den, som vet hans namn, kan han nedsjunka till ett besvärligt, efterhängset påhäng, en förföljande, grinande afgud, från hvilken man söker lösgöra sig, men vanligen utan framgång.
Page 141 - ... knäböjt i lidandets boning. Är han ock ofta i mänsklig brist så svag som en slocknande gnista, att en vindfläkt förjagar honom, en skugga utsläcker honom, hur beundransvärdt stor och stark kan han ej en annan gång vara, när han mäter himlarnas ocean, eller djupen i ett människohjärta!

Bibliographic information