Erik den fjortonde: Sorgespel i fem akter

Front Cover
Bonnier, 1873 - 118 pages
0 Reviews
 

What people are saying - Write a review

We haven't found any reviews in the usual places.

Selected pages

Common terms and phrases

Popular passages

Page 14 - spiketunnan in, Och kungens unga svenner De rullade den omkring." "Då kom der ifrån himmelen Två hvita dufvor ner, De togo liten Karin Och strax så
Page 13 - fall, allt närmare till målet. Och när vi äro der, då är vår tid Att stiga, er att sjunka åter Till jemnhöjd — kanske ock till botten! (samlar papperen på bordet.) Men derför damm för ord och hand till verk, Att ej i svallet af de förras flod Må kraften till det
Page 7 - fyra år den domen legat nu, Ett vilddjur, tygladt af min tvekans bojor, Inom de svaga gallren af min nyck, Med tindrande eldsblickar lurande Att slippa ut och lös, att dricka blod. Krampaktigt har min hand jag ofta knutit Kring dessa usla papperslumpor här,
Page 81 - O, hade jag den sett, förr'n den blef gjord, Så hade den väl aldrig blifvit spord! Det är en ting, när det är gjordt — ett mord! Femte scenen. DE FÖRRE. PRINSESSAN (instörtar). PRINSESSAN.
Page 63 - Jag är, som har befalla; Du, lyda blott". — Det är den lott vi ega, Vi furstar, högt afundad utaf alla: För våra infall alla hinder falla; Hvar nyck, hvar vink bli blindt och fort åtlydda. Passionerna, de små och stora flere, Som, spejande, utur sin mörka hydda På djupet af ett syndigt kött härnere Lömskt sig på onda ögonblicket smyga — Dem hjelpen
Page 63 - I stället för de tjensteandars skara, Som sig beställsamt omkring fursten svänger, Gif honom blott en vän, en enda, bara, Som fast vid honom, fastare dock hänger Vid helig sanning, — som till
Page 100 - i alla gluggar Af höga tornen, på de fasta murar, Och tätt intill hvarandra slutna vi, Man intill man, svärd intill svärd, Orubbeliga led af tro vid tro! — Nej, tusen gånger hellre stupa dock Och mig begrafva under gruset af Min borg, än uti bröders händer falla — De blodigaste segrare af alla! (Folket går.)
Page 96 - i talet). Tig så länge, hustru ; min tid att tala blir ej så lång; men jag vill till slut, såsom alltid, vara herre i mitt hus. — Förbannelsen, min son, förstår du, är för mina — och hädanefter äfven dina fienders räkning. Cornelius Nepos, en romersk häfdatecknare, som man snart skall sätta i dina händer, berättar,
Page 88 - goda vapen mig bringa, Spjut, svärd, dolk — lika godt hvad det är, Som död på sin hvassa klinga Och sår uppå udden bär — Jag vill visa, jag kan dem svinga. Mig lyster fresta en holmgång med eder, Men ej som på Samsö tolf mot två; Nej, tusen mot en — och jag svär, att neder
Page 5 - leda Utaf en klassisk fornverld, räck den mannen, Att öfver dagens svåra ställen föra — Mig vilseförde. Ty i sanning syns mig, Att jag mig bättre i en forntid redde,

Bibliographic information