Skogsblommor: idyller och ballader |
What people are saying - Write a review
We haven't found any reviews in the usual places.
Common terms and phrases
akja bed din aftonbön bikta blef blek blick blommor blott blå brud brusa bröst båt bölja Cornelius Nepos doft dröm drömmar drömtid dunkla saga evig fager famn fiolen framåt frid fröjd furulunder förgyller George Sand gladt glimmar gosse gyllne gång går hafvet himmel hjärta hopp hufvud huld hvar hvarje hvars hvart hvila hviskar håg hör junkern Järvards kind klarinett klingar klippans Knäpp tillhopa kullar kungsörn kvällen kära kärlek kärlek så varm lifvets Lindarängen ljuf ljuft ljufva ljus lyfter lång Låt moln mången mörka natt Ossian Pelle prosten re'n Ros på Tistelön sakta sinne sippor själf skogen skyn skåda skön slåttern snart solen sorg späda händer stiga stilla stolt strand strid strålar stråt suck såg sång tillhopa dina späda tjäll Toivo tröst tyst tår tälj ungdoms källa varm vinden vinge vågen vårens vän väntande brud världen åter äfven älskling ängens ängens blommor öfver öga
Popular passages
Page 168 - Ossian, kom, tälj mig du din dunkla sagaBlå höjer sig Olympens topp, där stolt hörs skalla gudars bud. Ur vågens skimmer stiger opp en ö i mörkgrön lagerskrud, och där på vänlig strand jag kan se nymf och faun kring fältet jaga . Du fagra dröm!. . Nej, Ossian, kom, tälj mig du din dunkla saga. Där stiger rökens blåa band och gästfri värd ej tvekan tål. Och se Odysseus...
Page 165 - Så du pröfva vill din vinge, snart, om den blott växa finge, han dig skulle fjärran bära, till den varma zon, men arma vingen klipptes allt för nära. Till de fjärran nejder kära, skall dig vingen aldrig bära, du från köld och sorg ej slippa . . . När den färdig blir och bär dig människorna honom klippa.
Page 160 - ... på hennes bränder! Lita trofast på din faders rön! Knäpp tillhopa dina späda händer, bed, min älskling, bed din aftonbön. Skald jag nämns, är fattig som en...
Page 170 - Ej måne drömmer, sol ej ler, och skyn af ljusning har ej spår. Ej lärkans drill man höra kan, där svarta moln sin slöja draga, vid korpars skrän . . . Kom, Ossian, kom, tälj mig du din dunkla saga. Blott dimmor, töcken ständigt, jämt, ej är det dag, ej är det natt. Mitt lynne blir allt mer förstämdt, mitt hjärta slår allt mera matt.
Page 157 - PETÖF1 £ /"* någon sten för att mig prisa, skall på min graf en gång bli satt ett enkelt kors blott stället visa, där ner jag sänkts i mull och natt. Men kunde allt mitt kval förstenas, och all mitt hjärtas sorg och strid, de skulle hopas och förenas och bli — en skyhög pyramid.
Page 152 - PETÖFI ör hornet smattrar, trumman går, till strid madjaren rustad står. Framåt! Vid svärdens klang och trummors dån till hjälte växer Ungerns son. Framåt ! Höj upp vår fana stolt mot skyn, så att hon syns kring himlens bryn! Framåt! Må frihet, ack, ditt helga ord, där läsas klart af all vår jord.
Page 160 - Men förrän jag dig, min gosse, sänder till din hvilobädd, så mjuk och skön, knäpp tillhopa dina späda händer, bed, min älskling, bed din aftonbön ! Tron, min son, är fattigmans klenod, den som lider ger hon tålamod. Och den arme — tills hans lefnadslopp hinner grafven — ger hon mod och hopp.
Page 167 - Nä, välan, Homer? . . Skall väl min blick fördraga ditt starka ljus? Nej, Ossian, kom, tälj mig du din dunkla saga. Jag räds ju för en molnfri dag, en fläkt från diktens vårar mild, en leende arkipelag, hvad glädje gåfve mig dess bild?
Page 155 - Men ser d^i ej midvintermolnen där borta re'n sålla sin snö på Karpaternas topp? Dock än i mitt hjärta högsommaren strålar, än grönskar därinne det vårliga frö, fast vintern min utsikt i grått redan målar och strör på min hjässa sitt skimmer af snö.