Skogsblommor: idyller och ballader

Front Cover
Wahlström & Widstrand, 1896 - 176 pages
0 Reviews
 

What people are saying - Write a review

We haven't found any reviews in the usual places.

Common terms and phrases

Popular passages

Page 168 - Ossian, kom, tälj mig du din dunkla sagaBlå höjer sig Olympens topp, där stolt hörs skalla gudars bud. Ur vågens skimmer stiger opp en ö i mörkgrön lagerskrud, och där på vänlig strand jag kan se nymf och faun kring fältet jaga . Du fagra dröm!. . Nej, Ossian, kom, tälj mig du din dunkla saga. Där stiger rökens blåa band och gästfri värd ej tvekan tål. Och se Odysseus...
Page 165 - Så du pröfva vill din vinge, snart, om den blott växa finge, han dig skulle fjärran bära, till den varma zon, men arma vingen klipptes allt för nära. Till de fjärran nejder kära, skall dig vingen aldrig bära, du från köld och sorg ej slippa . . . När den färdig blir och bär dig människorna honom klippa.
Page 160 - ... på hennes bränder! Lita trofast på din faders rön! Knäpp tillhopa dina späda händer, bed, min älskling, bed din aftonbön. Skald jag nämns, är fattig som en...
Page 170 - Ej måne drömmer, sol ej ler, och skyn af ljusning har ej spår. Ej lärkans drill man höra kan, där svarta moln sin slöja draga, vid korpars skrän . . . Kom, Ossian, kom, tälj mig du din dunkla saga. Blott dimmor, töcken ständigt, jämt, ej är det dag, ej är det natt. Mitt lynne blir allt mer förstämdt, mitt hjärta slår allt mera matt.
Page 157 - PETÖF1 £ /"* någon sten för att mig prisa, skall på min graf en gång bli satt ett enkelt kors blott stället visa, där ner jag sänkts i mull och natt. Men kunde allt mitt kval förstenas, och all mitt hjärtas sorg och strid, de skulle hopas och förenas och bli — en skyhög pyramid.
Page 152 - PETÖFI ör hornet smattrar, trumman går, till strid madjaren rustad står. Framåt! Vid svärdens klang och trummors dån till hjälte växer Ungerns son. Framåt ! Höj upp vår fana stolt mot skyn, så att hon syns kring himlens bryn! Framåt! Må frihet, ack, ditt helga ord, där läsas klart af all vår jord.
Page 160 - Men förrän jag dig, min gosse, sänder till din hvilobädd, så mjuk och skön, knäpp tillhopa dina späda händer, bed, min älskling, bed din aftonbön ! Tron, min son, är fattigmans klenod, den som lider ger hon tålamod. Och den arme — tills hans lefnadslopp hinner grafven — ger hon mod och hopp.
Page 167 - Nä, välan, Homer? . . Skall väl min blick fördraga ditt starka ljus? Nej, Ossian, kom, tälj mig du din dunkla saga. Jag räds ju för en molnfri dag, en fläkt från diktens vårar mild, en leende arkipelag, hvad glädje gåfve mig dess bild?
Page 155 - Men ser d^i ej midvintermolnen där borta re'n sålla sin snö på Karpaternas topp? Dock än i mitt hjärta högsommaren strålar, än grönskar därinne det vårliga frö, fast vintern min utsikt i grått redan målar och strör på min hjässa sitt skimmer af snö.

Bibliographic information