Samlade skrifter, af Vitalis [pseud.]

Front Cover
A. Bonnier, 1873 - 421 pages
0 Reviews
 

What people are saying - Write a review

We haven't found any reviews in the usual places.

Contents

Common terms and phrases

Popular passages

Page xii - ... utan att förlora något af sin originalitet. — Kindens stundom skarpa rodnad röjde den lungsigtige. I all yttre verk och gerning var han egentligen tafatt. Det sträckte sig till hans rörelser, till hans gång, som, häftig med slängande armar, redan gjorde honom till ett föremål för uppmärksamhet.
Page 136 - Står jag om en morgon på fjällets topp, med sin grönskande majkrona krönt, och ser dagen i guld och purpur gå opp, jag ropar: hvad lifvet är skönt! Liksom uti lunden foglarnes röst, då ljusningens timma är när, uppvakna till sång i mannens bröst de mäktiga hjelte-begär. Då känner min själ en osläckelig lust att fjerran från hem och från hus, som solen, vandra från kust till kust, och skapa blommor och ljus. Står jag om en afton pä fjällets topp.
Page 114 - Enslingens sång i den stora öknen Allt skönt, som uppblommar på jordens rund, skall i dag eller i morgon dö, och där rosen rodnar i denna stund, snart tumlar sig stormen i snö.
Page 130 - När qvalet andra hjertan bränner; Och sviker än all jordens tro, Min vän i himmelen mig känner. Min vän är min och jag är hans, Och än vår kärlekslåga brinner, När solens eld och stje.rna.ns glans I rymden slocknar och försvinner. När han vid målet väntar mig, Jag lugn fullborda vill min bana. Mitt kors skall en gång byta sig, Som hans, uti en segerfana. Jag tänka vill uppå hans namn, När tungans bruk är hämmadt blifvet, Och sjunka så uti hans famn, Som är uppståndelsen...
Page 138 - Som fågeln under modrens vingar hvilar, Intill hans bröst jag lutar mig i ro, Och kommer döden än med tusen pilar, Jag segrar dock. och segren är min tro. Liksom en dufva mild sig bönen höjer Emot min Faders...
Page 118 - Den kampandes sång. Gå ned min sol och du, o hoppets strimma, Fördölj ditt trollsken på min öde stig! Stolt vill jag vandra fram bland natt och dimma, Tills under föttren grafven öppnar sig.
Page 52 - Varmare väl mångstäds lyser solen, Än hon lyser öfver polen, Der till sömn hon fordrar längre natt, Ty när Gud planterat söderns hinder, Har han, skiftande i sina under, Till en ros i skapelsen dem satt.
Page 118 - Din hyllning ej på fega läppar för. Jag föga efter dina åskor frågar, Och din Sirensång jag förtörnad hör. Eldprofvet jag bestått i marga öden: Jag är en man i lifvet och i döden. Det fega hopp ej mer mitt hjerta känner.
Page 115 - Men när stormen himmel och jord upprör, har jag än åt livet min lust. Den, som ingenting på jorden tillhör, han lider ock ingen förlust. Nu går jag på världens marknadstorg, där var vara en leksak är.
Page xiv - ... allvar, att tvärtom ur känslans, fantasiens och förståndets djup dess underbaraste dagrar tända sig, och dess mest strålande gnistor tillhöra en stor enkelhet och sannfärdighet i karakteren. Det själfullt komiska är det högsta och tillika det samma som det humoristiska. Och hvem kan neka, att i denna oefterhärmligaste af alla gåfvor Vitalis var utmärkt? — om man äfven medger, att han ej alltid är sann och ledig.

Bibliographic information