Fragment: jämte andra dikter

Front Cover
Wahlström & Widstrand, 1902 - 217 pages
0 Reviews
 

What people are saying - Write a review

We haven't found any reviews in the usual places.

Common terms and phrases

Popular passages

Page 89 - Den vise lyfter fårad panna, och fjärrsynt blick ler oskuldsfull: »Musiken, goda barn, den sanna, ej uppvägs af all världens gull. Hon sprungen är utur en åder som denna källas silfverklar, men hvad hon skönast oss förråder sitt urhem ofvan gruset har. Hvad hennes flöde djupast gömmer, blott högsta visdom pejla kan, hvad hemligast där bor och drömmer, blott dygden i sin sträfvan fann. Och vill den ädla frid du vinna, som ger tillvaron harmoni, låt gagnlöst ej ditt lif förrinna,...
Page 86 - Fidias liflös marmor tvingar att sjunga Hellas' Iliad; än Sokrates om dygdens ära där i sin dödsstund talar lugnt, och Plato tolkar klart hans lära — och hafvet skimrar evigt ungt! En ny olympisk gudaboning ifrån Akropolis så skön i aftonrodnadens förtoning upplyfter strålande sitt krön. Allt torgets sorl dött bort för dagen, de Äldsta vända till sin härd; blott en ifrån Areopagen ur staden ställer snabbt sin färd. Med gyllne band kring rika lockar lik Febus...
Page 91 - i.' -W och trohet din lag för hjärtan, som fråga med bäfvande slag! . . . Ja, hell dig, du ljusa, allt dunkel förklarande, när dödsvågor brusa, allt evigt bevarande! Oss ryck ur de vilda begärelsers famn och lär oss, du milda, högst dyrka ditt namn! Du skymtar i glansen af tindrande stjärnorna, du vinkar i dansen bland rodnande tärnorna. Om himmelska vårar du löfte oss ger, som skönt där i tårar Aspasia nu ler... Så flykta snabba kvällens timmar, som funnes inga tysta kval. Från...
Page 87 - Hermesvägen kransa ser; men hädan bland oliv och lager sitt spann mot dälden ned han styr, där bäckens våg i rosendager djupt in i skuggan lönligt flyr. Vid ett palats där, med terrassen af blommor fylld i brokig rund, han stiger af, som vid Parnassen Apollo i sin Delfilund. Mot vestibulens karyatider, med Erekteions stoder släkt, han blickar upp, och manteln glider från skuldran ned vid kvällens fläkt.
Page 90 - Eros, som där bågen höjer, gaf uttryck åt min själs begär och åt den dröm, som hos mig dröjer, att ej af jorden kärlek är! Och om ej konsten uppnå mäktar Olympens höjd, som hoppet skön, hon smekes dock utaf dess fläktar och får af gudarna sin lön.
Page 91 - En blick ur ditt öga titaner betvingade. Ej åskornas dunder, ej stormarnas il än verkade under som blomvirad pil. Hur säll är den smärta, den heta, den glödande, du vållar hvart hjärta, af trånad förblödande! I Laurion ej blänker en skatt, som är lik den skatt, huldt du skänker åt fattig, åt rik. H vem är du? Hvar tog du din blick, den allseende?. . . Hvar först, säg oss,' log du ditt strålande leende?.
Page 93 - ... vet af. Och han, som nyss vid hennes sida stod som en brudgum vid sin brud, där drager bort, där vandrar vida på ämbetspliktens stränga bud ... Såg hon sitt drömland...
Page 88 - Chios-vinet bjudits kring, fram till fontänen alla lända, där snart sig sluter deras ring. På purpurhyendet vid randen Aspasia hedersplatsen tar och sänker hufvudet i handen med blick som aftonstjärnans klar. Vid hennes vink rörs lätt en cittra, en stämma ljuder skön och vek, och från fontänen börjar glittra bland lagrarna kaskaders lek.
Page 7 - Ibland gyllene ord, evigt värda vårt pris, likt en dyrbar skatt på det ordet jag bär; hvar dag i mitt lif jag däraf något lär. Det ordet mig blifvit liksom en vän — så har det varit, så är det än.
Page 89 - Låt mig din tolk, o Fidias, vara!» skälmskt honom då Aspasia ber. »Af skaparkrafter underbara de bästa frön hos dig lagts ner. Hvad i musiken blott är aning, du ger gestalt och klara drag och gjuter in i marmorns daning idéns förklarade behag.

Bibliographic information