I anseende til tiden är detta Theaterstycke det första, och var redan ärnadt til Invignings-piece af Stora Theatren. En af de spelande personer, som deruti hade en hufvudrole och mot förmodan saknades, hindrade detta. Andra, och deribland sådana händelser som hade inflytande på hela Samhället, bidrogo sedan, at detta lysande och kostsamma Skådespel, til hvilket, äfven som til alla de föregående, GUSTAF III. sjelf hade gifvit planen, icke under des Regering blef upfördt. Härtil kom en viss, ehuru blott til en tid rådande, fördom, emot den skickeliga hand, som til närvarande piece satt musiken. Denna är onekligt et mästerstycke af framledne Hof-Capellmästaren Kraus, som dermed, enligt kännares in tyg, ådagalagt en på verkliga insigter grundad talang för Theater-Compositionen, förenta med en kännedom af Svenska Språket och Häfderne, aldeles oförväntad hos en utländning. Kraus, til börden Tysk, hade, innan sin ankomst til Sverige år 1778, studerat vid tvenne Academier i Tyskland och därstädes gjort sig bevandrad i flera, särdeles de vackra Vetenskaperne och lärda Språken. Hans theorie uti Musiken var således ej et blott minnesverk, utan bygd på solide mathematiske och physiske kunskaper. Dock röja icke hans compositioner det mödosamma arbete som sträfvar at visa lärdom: tvärtom utmärka de sig genom den behagligaKellgrens Saml. Skrift. Band. I. 15 ste, den mest otvungna melodie, men ock genom de aldrastarkaste och mörkaste drag, då ämnet nödvändigt så fordrar. Härom vittna, utom Encas, flere Theaterstycken, och ibland dem Intermederne til Amphitrion, samt Bisättnings- och Begrafnings - musiken öfver GUSTAF III, som är det sista af hans arbeten, och torde af en opartisk efterverld sättas ibland de få verk af classiskt värde som Tonkonsten kan upvisa. Han ägde desutom mycken verldskännedom, et städadt väsende, fritt från vanlige musicaliske nycker, en stadgad och jämn caracter. Man har trodt sig skyldig detta offer af sanning och rättvisa åt minnet af en Man, hvars förtjenster och omgänges behag länge skola saknas af dem som förstodo värdera de förra och ägde förmonen af de sednare. Han dog i December 1792. |