Skaldestycken af Wallin (Dödens engel) och Tegnér (Öfver Wallin). 3e uppl

Front Cover
1844
0 Reviews
 

What people are saying - Write a review

We haven't found any reviews in the usual places.

Selected pages

Common terms and phrases

Popular passages

Page 12 - Till vad du borde, Och vishet lärde, Att rätt du gjorde, Om blott du hörde i lydigt bröst Den store, helige Andens röst. Hör ande-rösten, den klara, djupa, Och i Hans ärende upprätt gack; Du sen ej spörje, om du skall stupa, Ej heller sörje för världens tack; Du fylle kallet — Och frukte icke! Ur själva fallet Du uppåt blicke! hå skall dig fatta en änglahand Och stilla föra dig till ditt land.
Page 7 - ... ilar, Som rensa länder; De nattens pilar. Som ut jag sänder, De slå sitt offer, och slaget tål Ej mur af koppar, ej sköld af stål. Jag sveper vingen om nordanstormen, Och rullar dynande våg mot strand. Af stats-systemer jag krossar formen, Och vrider viggen ur dundrarns hand. Som nattens vakter, Jag sekler jagar; Och menskoslägter Och verk och dagar Som böljor hvälfva sig för min fot, Tills sista böljan der lagt sitt knöt.
Page 6 - Uppd all glädje och glans och makt. Jag är den starke, som hafver makten, Till dess en starkare komma skall. På höga fjällen, i djupa schakten, Det är min anda, som susar kall. De smittans ilar, Som rensa länder; De nattens pilar, Som ut jag sänder, De slå sitt offer, och slaget tål Ej mur af koppar, ej sköld af stål. Jag sveper vingen om nordanstormen, Och rullar dynande våg mot strand.
Page 24 - Roma icke hört ännu, — urgamla herrskarstaden, hjelteamman, med marmorgudarna, som störtat samman, med minnets fästningar på bergen sju, — knappt Salems tempelkrönta kullar, der Kidrons mörka bölja rullar och gjutes i det döda haf, all skapelsens, allt lifvets graf, en mörk profet, som sjunger mellan säfven jordslägtets vaggsång och dess drapa äfven.
Page 16 - Kachel gråter de kära späda, och sig ej låter af något glada; ty ute är med hvad dyrast var för hennes hjerta och hennes dar: Men Gud är kärleken. — Lugnen eder, betryckta hjertan, och fatten hopp! Det korn, I laden i jorden neder, i gyllne skördar skall spira opp! O, hvad I laden med sorg i grafven, hvad kärt I haden, hvad kärt l hafven, det är ej borta — men dock ej der, det är hos honom, som evigt är!
Page 6 - I sväfven lätta i dansens ringar, I stojen yra i nöjets lag, Och myrten blommar, och lyran klingar.. Men öfver tröskelen stiger jag: Då stannar dansen, Då sänkas ljuden, Då vissnar kransen, Då bleknar bruden, Och sorg är änden, som skriften sagt, Uppå all glädja och glans och makt.
Page 16 - När även timman för dig är inne, så kallar Fadren. Emellertid med trohet verka och tåligt lid! Dröj, lik Maria, med känslor rena, vid Jesu fötter, och hör och bed! Se upp till korset, som Magdalena, där nåden blickar till ångern ned!
Page 13 - Nu, gode tjenare, lönen tag! Gör rätt åt alla, och lindra nöden, Och trösta sorgen, hvarhelst du kan! Försvara sanningen uti döden, Och vinn som christen, och fall som man! Ej jordisk vinning Till lön du tager, Ej kring din tinning En snarblekt lager. Men, ljus och evig och skön och hel, De sälla heligas arfvedel.
Page 18 - Är kan, som råder Från höga stolen, Och ser i nåder Till allt, som rum i den staden fick. Och lif och salighet är hans blick! Och rum för alla, som tro och hoppas. För alla rum uti himlen är! Och som, när fikonaträdet knoppas, I...
Page 18 - ... talar anden, Ur mödans träldom till fridens hem, Och deras gerningar följa dem! De äro gångna! De gingo tida Till rätta hemmet i Fadrens hus. De skola bo i den staden vida, Der sol och måne ej skifta ljus: Ty klara solen Är kan, som råder Från höga stolen, Och ser i nåder Till allt, som rum i den staden fick.

Bibliographic information