Page images
PDF
[ocr errors][ocr errors]

Att ehuruvål intet vore enligare med naturen, intet mer bidragande till et Språks fullkomlighet, ån att det, för tydligheten fkull, i talet alltid hade fvarande ord emot begreppen, och för låttheten fkull i bruket, visfa och fig alltid lika Grund-Regler; faknas dock desfe förmåner mer eller mindre i alla Språk. Intet Språk år få rikt, att det, för hvart och ett begrepp i våra tankar, för hvart och ett ting i naturen, alltid åger ett

[ocr errors]

i många Språk faknas visfa ord få alldeles, att de ur något annat måfte lånas: i andra brukas ofta ett och famma ord till utmårkande af flera och olika ting, få att af ordet icke kan vetas, utan af meningen måfte flutas, hvadför ett begrepp ordet på det fiållet utmårker. Brift på tjenliga ord, fom utgör ett Språks fattigdom, få ock infkrånkte begrepp, fom förrft dannat Språket hos ett folk, och åndteligen ett antaget bruk, att för någon likhet fkull emellan begreppen, bruka det ena ordet för det andra, åro orfaker till ett tvåtydigt och villkorligt bruk af orden i ett Språk.

[ocr errors][merged small][graphic]

På famma fått förhåller det fig med talets lagar i ett Språk. Intet Språk år i anleende till ordens natur, fördelning och bögelfer, få fullkomligt, få regelbundet, at icke undantag gifvas ifrån defs allmånna lagar. I fomliga åro desfa undantag ofta få många, att de i antal fnart likna allmånna Reglen: i andra åro de ibland få befynnerliga, att de göra Språkets kånnedom fvår, och falla befvårliga för minnet: ofta åro ockfå bögelfer och talfått antagne i ett Språk, fom alldeles åro obrukeliga i ett annat.

Åndteligen finnas i alla Språk visfa befynnerliga talfått, eller få kallade Idiotismer, fom hvarken i lagarna affitt eget Språk åga någon grund, eller ord för ord i ett annat kunna öfverfåttas.

[ocr errors]

Att ehuruvål alla ord, fom med tungans tillhjållp kunna uttalas, i fin anatomie eller fördelning, utan undantag, kunna upplöfas i förenåmde nio hela och femton halfva, eller tjugufyra grund-ljud (§ 4.), hvaraf alltfå

[ocr errors]

~~~~~=== – - - 4 - - - - å

[ocr errors]

få följer, att åfven förberörde tjugufyra emot dem fvarande bokfåfver, fkulle vara fullflåndige till alla ords betecknande i krift, om hvar bokftaf alltid och endaft finge fvara emot fitt visfa och fårfkilldta ljud i tal, få att öfverensfråmmelfe blefve emellan fkrift och tal, emellan hvad örat hör och ögat fer; Finnes likvål intet Språk, hvars fkriffått år alltid bundet yid detta bokfåfvernas råtta och naturliga bruk, utan vika alla dårifrån, fomliga i förre, andra i mindre mån. I många finnas eller faknas bokftåfver, fom tvårtom

faknas eller finnas hos andra: I fomliga haf

va bokfåfverne ett helt annat bruk, ån fom öfverensfåmmer antingen med deras natur

liga, eller med det, fom i fkrift hos andra

folkflag antaget år: Ja, ofta fvarar famma bokftaf emot ett helt annat ljud i ett ord, ån i ett annat; och få vidare.

* 13. $. - Detta bokfåfvernas olika bruk gör killnaden emellan de fkriffått, fom hos fårfkilldta Folkflag antagne åro, ehuru de gemenfamt bruka famma flags bokfåfver: Blifvande ett fådant bruk, fom hos ett Folk antaget år, få

[ocr errors][graphic]

få i tal fom fkrift, det enda fom gör Språkets råtta charačter; Den ytterfta grundfatts, i hvilken Språkets alle öfrige tal- och fkriflagar upplöfas.

Om
Svenfka Språket.

I4 §. Svenfka Språket har, lika fom andra tungomål, både i tal och fkrift, icke mindre fina grundfattfer och lagar, ån afvikningar och undantag: bågge lika nödvåndige att veta för den, fom vill tala och fkrifva Språket rått: bågge föremål i denna afhandling, fom

hår till prof utgifves, och Allmånhetens bil

liga pröfning underkaftas.
Om

Uttalet.
I 5. $.

Kunfkapen om ordens råtta vigt i uttalet, plågar till flut afhandlas hos andra. Men fom talet går för fkriften, och den fenare allenaft år en afbild af det förra; bör låran om uttalet gå förut, fåfom grund till/kriffåttet,

[graphic]

% ) o ( % 17

- - 16. $. *

* Alla ord i Svenfka Språket åro dels enfalldiga, dels fammanfatte: De förra åro antingen en - eller tvåflafviga : och de fenare

[merged small][ocr errors]

1:o, Att uttalet år långfammare, då ordet antingen beftår af et enda fjelf-ljud, till exempel : I, Å, Ö, eller jämte det famma af ett eller flera olika hjelp-ljud, till exempel: Få, Frid, Lag, Fult, Art, Man (juba ) Hat (odium). 2:o, Att uttalet dåremot år korrtare, når ordet beftår, jåmte fjelf-ljudet, aftvånne dårpå fölljande lika hjållp-ljud, till exempel: Fått, Fritt, Lagg, Fullt, Svarrt, Mann (vir) Hatt (pileus). Således rónes ftor fkillnad i uttalet emellan t Al (alnas) och All (omnis). Fal (venalis) och Fall (Lapftas). Halt (lubricum) och Hallt (claudas), Slag (iäus) och Slagg (ftoria), Likafå emellan i Falt och Sallt. 13 Halt

« PreviousContinue »